“Dessa, som så hade blivit utsända av den helige Ande”, Paulus och Barnabas, “foro nu ner till Seleucia och seglade därifrån till Cypern”, efter det att de hade bemyndigats därtill av bröderna i Antiokia. Därmed började apostlarna sin första missionsresa.LFT 166.1

Cypern var en av de platser, till vilka de troende hade flytt från Jerusalem på grund av den förföljelse som bröt ut efter Stefanus’ martyrdöd. Det var från Cypern som “några” män hade rest till Antiokia där de hade “förkunnat evangelium om Herren Jesus”. (Apg. 11:20.) Barnabas var själv “bördig från Cypern”. (Apg. 4:36.) Nu besökte han och Paulus Cypern, åtföljda av Johannes Markus, en släkting till Barnabas.LFT 166.2

Markus’ mor var kristen. Hennes hem i Jerusalem var en tillflyktsort för apostlarna. Där visste de att de alltid var välkomna. Där kunde de få vila. Det var under ett av dessa besök av apostlarna i Markus’ mors hem som Markus föreslog Paulus och Barnabas, att han skulle följa med dem på deras missionsresa. Han kände Guds godhets välvilja i sitt sinne och längtade efter att få helga sig själv helt åt det evangeliska förkunnelsearbetet.LFT 166.3

När apostlarna anlände till Salamis “förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. . . Och sedan de hade färdats över hela ön ända till Pafos, träffade de där en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus, som vistades hos landshövdingen Sergius Paulus. Denne var en förståndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord. Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att komma till tro” .LFT 166.4

Inte utan kamp kunde Guds och människors fiende tillåta Guds rike att byggas upp på jorden. Ondskans makter är inbegripna i en aldrig upphörande strid mot dem som utsetts till att förkunna evangelium. Dessa mörkrets makter är särskilt aktiva när evangelium förkunnas för människor med anseende och uppriktig redbarhet. Så förhöll det sig också när Sergius Paulus, som var landshövding på Cypern, lyssnade till evangelii förkunnelse. Landshövdingen hade sänt bud efter apostlarna, för att han skulle få undervisning i det budskap som de hade kommit för att förkunna. Nu arbetade ondskans makter genom trollkarlen Elymas och försökte med sina olycksbringande antydningar dra honom bort ifrån tron och därigenom göra Guds syften om intet.LFT 167.1

På detta sätt har Guds och människors fiender alltid arbetat för att inom sina led behålla människor med inflytande. Om de blir omvända kan de nämligen utföra en effektiv tjänst för Guds sak. Men evangelii trofasta förmedlare behöver inte vara rädda för att de skall övervinnas av fienden, eftersom det är deras förmån att bli utrustade med kraft från ovan för att kunna motstå varje sataniskt inflytande.LFT 167.2

Även om Paulus hårt ansattes av Satan, hade han mod att tillrättavisa den, genom vilken fienden arbetade. Aposteln “uppfylldes då av helig ande och fäste ögonen på honom och sade: ‘O du djävulens barn, du som är full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar? Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.’ Och strax föll töcken och mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han över Herrens lära och kom till tro.”LFT 167.3

Riskfyllt läge

En förslagen fiende