Deras tillfälle
Deras tillfälle
Från Antiokia i Pisidien fortsatte Paulus och Barnabas till Ikonium. Här, liksom i Antiokia, började de sitt arbete i synagogan bland sitt eget folk. De vann påtaglig framgång och “en stor hop av både judar och greker kommo till tro”. Men i Ikonium, liksom på andra platser där apostlarna hade arbetat, upphetsade “de judar som voro ohörsamma. . . hedningarna och väckte deras förbittring mot bröderna.”LFT 177.1
Apostlarna kunde emellertid inte dras bort ifrån sin uppgift, eftersom många tog emot Kristi evangelium. Trots motstånd, avundsjuka och fördomar fortsatte de sitt arbete och “predikade frimodigt, i förtröstan på Herren” och Gud “gav vittnesbörd åt sitt nådesord, i det att han lät tecken och under ske genom dem”. Dessa bevis på gudomligt erkännande utövade ett kraftfullt inflytande på dem, som hade öppna sinnen och som lät sig övertygas. Antalet av dem, som tog emot evangelium, ökade starkt.LFT 177.2
Den ökande popularitet, som apostlarnas budskap vann, fyllde de icke-troende judarna med avundsjuka och hat. De beslöt sig för att utan dröjsmål sätta stopp för Paulus’ och Barnabas’ arbete. Med hjälp av falska och vilseledande rapporter lyckades de förmå myndigheterna att tro att hela staden var i fara att dras in i en upprorsrörelse. De förklarade att ett stort antal anslöt sig till apostlarna. De antydde att detta skedde för hemliga och farliga syften.LFT 177.3
Som följd av dessa anklagelser fördes apostlarna upprepade gånger inför myndigheterna, men deras försvar var så klart och klokt och deras förklaring av vad de förkunnade var så lugn och innehållsrik, att det kom att utöva ett starkt inflytande till deras förmån. Även om myndigheterna hade fördomar emot dem på grund av de falska anklagelser som de hade hört, vågade de inte döma dem. De kunde inte annat än medge att Paulus’ och Barnabas’ undervisning hade en tendens att göra människor till arbetsamma, laglydiga medborgare och att stadens moral och ordning skulle komma att förbättras, om de läror som apostlarna förkunnade, blev antagna.LFT 178.1
Genom den opposition som apostlarna utsattes för, fick det evangeliska budskapet stor publicitet. Judarna såg att deras ansträngningar att omintetgöra de nya lärarnas arbete bara resulterade i att ytterligare ett stort antal anslöt sig till den nya tron. “Men folket i staden delade sig, så att somliga höllo med judarna, andra åter med apostlarna.”LFT 178.2
Judarnas ledare blev så uppretade av den vändning som sakerna hade tagit, att de beslöt sig för att genomföra sina syften med våld. De väckte de lägsta drifterna hos den okunniga, högljudda pöbeln och lyckades skapa ett tumult, som de sade hade orsakats av apostlarnas förkunnelse. Med denna falska anklagelse hoppades de kunna vinna myndigheternas hjälp att förverkliga sina egna syften. De beslöt sig för att se till att apostlarna inte skulle få något tillfälle att försvara sig och att pöbeln skulle ingripa och stena Paulus och Barnabas och därigenom sätta stopp för deras arbete.LFT 178.3
Några av apostlarnas icke-troende vänner varnade dem för judarnas illvilliga avsikter. De övertalade dem att inte i onödan utsätta sig för pöbelns raseri utan fly för sina liv. Paulus och Barnabas reste därför i hemlighet från Ikonium och lämnade de troende att för en tid själva sköta arbetet. Men de tog inte i något avseende slutgiltigt farväl, eftersom de tänkte återvända så snart upphetsningen hade lagt sig och då fullborda det arbete som de hade börjat.LFT 178.4
Under alla tidsåldrar och i alla länder har Guds budbärare utsatts för bitter förföljelse från dem som med berått mod valt att förkasta himmelens budskap. Evangelii fiender har ofta genom förvrängning och lögner skenbart triumferat genom att de lyckats stänga de dörrar genom vilka Guds budbärare kunnat nå folket. Men dessa dörrar kan inte förbli stängda för all framtid. Ofta när Guds tjänare har återvänt efter en tid för att återuppta sitt arbete, har Herren satt in stora kraftresurser för deras räkning och gjort det möjligt för dem att upprätta minnesmärken till hans namns ära.LFT 179.1