Villig uppoffring, ivrigt arbete

I all sin missionsverksamhet sökte Paulus och Barnabas följa Kristi exempel i villig uppoffring och troget, uppriktigt arbete för människor. Apostlarna var alltid på sin vakt, nitiska, outtröttliga. De lät sig aldrig ledas av böjelser eller egen bekvämlighet, utan sökte att med outtröttlig möda och ivrig bön förkunna evangelium. I sitt arbete var apostlarna noga med att ge praktisk undervisning som var av oskattbart värde för alla som tog emot evangelium. Denna anda av uppriktighet och gudsfruktan gjorde ett bestående intryck på de nya troende ifråga om betydelsen av det evangeliska budskapet.LFT 185.2

När löftesrika och dugliga människor omvändes, såsom fallet var med Timoteus, försökte Paulus och Barnabas ivrigt att visa dem nödvändigheten av att arbeta för Kristus. Och när apostlarna reste vidare till någon annan plats, svek inte dessa människors tro utan ökade i stället. De hade blivit omsorgsfullt undervisade om Guds väg. De hade fått lära sig att arbeta osjälviskt, uppriktigt, uthålligt för sina medmänniskors räddning. Denna omsorgsfulla utbildning av de nya omvända hade stor betydelse för den anmärkningsvärda framgång som Paulus och Barnabas hade, då de förkunnade evangelium i de icke-judiska länderna.LFT 185.3

Den första missionsresan närmade sig snabbt sitt slut. Apostlarna överlämnade de nyss organiserade församlingarna i Kristi vård och reste till Pamfylien. “Där förkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia. Därifrån avseglade de till Antiokia.”LFT 186.1