Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen I. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    I Getsemane

    Under det att Guds Son böjde sig i tillbedjan i Getsemane örtagård, kom det ut ur hans porer svett, likt stora blodsdroppar, på grund av hans själskval. Det var här som det stora mörkrets förskräckelse omgav honom. Hela världens syndskuld vilade på honom. Han led i människans ställe som överträdare av sin Faders lag. Här var platsen för frestelsen. Guds gudomliga ljus försvann från hans åsyn och han stod ensam mot mörkrets makter. I sin själsångest låg han utsträckt på den kalla marken. Han kände sin Faders vrede. Han hade tagit lidandets kalk från skyldiga människors läppar och erbjudit sig att själv dricka den, och i stället ge människorna välsignelsens bägare. Den vrede som skulle ha drabbat människan föll nu på Kristus.VFF1 237.2

    Jesus hade ofta dragit sig bort till Getsemane med sina lärjungar för meditation och bön. De var alla väl bekanta med denna avskilda tillflyktsort. Till och med Judas visste vart han skulle leda mördarskaran för att han skulle kunna förråda Jesus och överlämna honom i deras händer. Aldrig tidigare hade Frälsaren besökt denna plats med hjärtat så fyllt av sorg. Det var inte det fysiska lidandet som Guds Son ryggade tillbaka inför, och som i lärjungarnas närvaro tvingade fram dessa klagande ord: “Min själ är djupt bedrövad ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.” (Matt. 26: 38.)VFF1 238.1

    Han lämnade sina lärjungar och gick ett litet stycke längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad. Hans själ var i ångest och han vädjade: “Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke s1som jag vill, utan såsom du vill’” (Vevs 39.) Den förlorade världens synder vilade på honom och tyngde ned honom. Det var känslan av Faderns avsky för synden som plågade hans sinne med sådan ångest att stora svettdroppar bröt fram på hans panna och rullade ned över hans bleka kinder.VFF1 238.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents