“Det är fullbordat”

Jesus gav inte sitt liv förrän han hade fullbordat det verk som han kom för att fullborda, och utropade i sitt sista andetag: “Det är fullbordat.” (Joh. 19: 30.) Satan var då besegrad. Han visste att hans rike var förlorat. Anglarna jublade när orden uttalades: “Det är fullbordat.” Den stora frälsningsplanen, som hade varit beroende av Kristi död, hade så här långt blivit förverkligad. Det var glädje i himmelen att Adams söner kunde, genom ett liv i lydnad slutligen upphöjas till Guds tron. O, vilken kärlek! Vilken obegriplig kärlek som förde Guds Son till jorden för att bli gjord till synd för oss, för att vi skulle kunna bli försonade med Gud och upphöjas till ett liv med honom i hans härlighets boningar. Vad är människan, att ett sådant pris skulle betalas för hennes återlösning!VFF1 246.1

När människor mera helt kan fatta det stora offrets omfattning, det offer som gavs av himmelens majestät i en döende mänsklighets ställe, då kommer frälsningsplanen att bli upphöjd och meditation inför Golgata kommer att väcka levande, heliga och ömma känslor i den kristnes hjärta. Lovprisning till Gud och Lammet kommer att finnas i deras hjärtan och på deras läppar. Stolthet och självupphöjelse kan inte blomma i deras hjärtan som har Golgatascenerna levande i sitt minne. Denna värld kommer att ha ringa värde för dem som uppskattar vad människans återlösning kostat, Guds Sons lidande och död. Denna världens alla rikedomar är inte av tillräckligt värde att återlösa en förlorad människa. Vem kan mäta den kärlek som Kristus kände för en förlorad värld, när han hängde på korset, i det att han led för den skyldiga människans synder? Denna kärlek var omätlig och evig.VFF1 246.2