Böner bör vara korta och rakt på sak

Alla borde känna det som en kristen plikt att bedja kort. Säg till Herren Just vad du önskar, utan att i din bön irra omkring över hela världen. I enskilda böner har alla förmånen att bedja så länge som de önskar, och där kan de vara så detaljerade som de vill. De kan där bedja för å sina anhöriga och vänner. Bönekammaren är också platsen att tala om alla privata svårigheter, prövningar och frestelser. En gemensam gudstjänst där vi tillbeder Gud är inte platsen att föra fram hjärtats hemligheter.VFF1 294.1

Vad är syftet med att komma tillsammans? Ar det att informera Gud, att undervisa honom genom att tala om för honom allt vi vet i bönen? Vi träffas för att uppbygga varandra genom ett utbyte av tankar och känslor för att samla kraft, ljus och mod genom att bli bekanta med varandras hopp och förväntningar. Genom våra ivriga, hjärtevarma böner, som frambärs i tro, blir vi förnyade och får nytt liv från vår krafts källa. Dessa gudstjänster borde vara de dyrbaraste tillfällen vi har och borde göras intressanta för alla som har längtan efter kristna ting.VFF1 294.2

Jag är rädd för att det finns några, som inte tar tid att bedja till Gud i ensamhet, utan sparar allt till bönemötet och där söker gottgöra de böner de borde ha bett under veckan. Sådana kan kallas för gudstjänst- och bönemötesdödare. De utstrålar inget ljus och de uppbygger ingen. Deras kalla frusna böner och långa avfälliga vittnesbörd kastar bara skuggor. Alla är glada när de har sagt amen och det är nästan omöjligt att få bort kylan och mörkret, som deras böner och förmaningar fört in i gudstjänsten. Enligt det ljus som jag har tagit emot, borde våra gudstjänster vara andliga och ge gemenskap, och givetvis inte vara för långa. Tillbakadragenhet, stolthet, fåfänga och människofruktan skulle lämnas kvar hemma. Småskiljaktigheter och fördomar borde inte tas med till sådana möten. På samma sätt som i en enig familj borde enkelhet, ödmjukhet, tillförsikt och kärlek finnas i de människors hjärtan, som kommer samman för att förnyas genom att tillsammans erhålla ljus.VFF1 294.3

“I ären världens ljus”, säger den himmelske läraren. Alla har inte samma erfarenhet i sitt kristna liv. Men när människor med olika andliga vanor kommer tillsammans för att delge varandra sina erfarenheter med ett enkelt och ödmjukt sinne, sker något i allas hjärtan. Alla som har slagit in på och som fortsätter på den kristna vägen borde ha och kommer att få en levande erfarenhet, som är ny och intressant. En levande erfarenhet består av dagliga prövningar, strider och frestelser, starka ansträngningar och segrar och stor frid och glädje, vilket vinns genom Jesus. Att på ett enkelt sätt berätta om sådana erfarenheter ger ljus, kraft och kunskap, som kommer att hjälpa andra i deras framsteg i det gudomliga livet. Tillbedjan av Gud borde vara både intressant och instruktivt för dem som har någon kärlek för andliga och himmelska ting.VFF1 295.1