Sabbatsfirande ungdom

Vid vårt bönemöte i Montery, Michigan, den 22 augusti 1857, visades för mig, att många ännu inte har hört Jesu rost. Det frälsande budskapet har inte fått grepp om dem och åstadkommit en livs förvandling. Många ungdomar har inte Jesu Ande. Guds kärlek finns inte i deras hjärtan. Därför tar alla de naturliga böjelserna hem segern i stället för att Guds Ande och frälsningen skulle göra det.VFF1 51.1

De som verkligen äger Jesu religion skäms inte och är inte rädda att bära korset inför dem som har större erfarenhet än de. Om de allvarligt längtar efter att handla rätt kommer de att från äldre kristna få den hjälp de önskar. Med glädje kommer de att bli hjälpta. Hjärtan som har värmts av Guds kärlek kommer’ inte att hindras av småsaker ‘Som kommer i den kristnes väg. De kommer art ge uttryck åt allt det som Guds Ande talar till dem i både sång och bön. Det är bristen på religion, bristen på ett heligt liv, som gör att de unga blivit efter. Deras liv fördömer dem. De vet att de inte lever rom kristna borde, därför har de inte förtroende för Gud och inte heller för församlingen.VFF1 51.2

Anledningen till att de unga känner sig mer fria när de äldre inte är med, är att de då är tillsammans med sådana som är dem lika. Var och en tycker att han är lika god ‘som den andre. Ingen av dem håller måttet, därför jämför de sig med varandra och förkastar därmed den enda sanna normen. Jesus är den sanna förebilden. Hans ‘självförnekande liv är vårt föredöme.VFF1 51.3

Jag såg ,hur litet man studerade förebilden, hur litet han upphöjdes framför dem. Hur litet lider inte de unga för sin tro och försakar sig själva! Att offra något tänker man inte ens på ibland dem. De misslyckas fullständigt i att efterlikna förebilden i detta avseende. Jag såg att deras livsfilosofi är: Jaget måste få sin vilja fram och stoltheten bli tillfredsställd. De glömmer Smärtornas man som var förtrogen med lidandet. Varken Jesu lidande i Getsemane örtagård, där han svettades blodsdroppar, eller då törnekronan genomborrade hans panna berör dem. De är .om bedövade. Deras känslor har avtrubbats och de har förlorat all känsla för vad det stora offret betyder för dem. De kan sitta och lyssna till korsets budskap, om hur grymt man drev spikarna genom Guds Sons händer och fötter, utan att det berör deras själs djup.VFF1 52.1

Ängeln sade: “Om sådana skulle få komma in i Guds stad och få veta att de har möjlighet att få glädjas åt all dess rika skönhet och härlighet i evighet, så kommer de ändå inte att ha någon känsla för hur dyrt pris som betalats, för att de skulle få komma dit. De skulle aldrig kunna fatta något av Frälsarens gränslösa kärlek för dem. De har inte smakat lidandets kalk eller döpts med dess dop. Himmelen skulle befläckas om de skulle bo där. Endast de som deltagit med Guds Son i lidande och kommit igenom den stora vedermödan och gjort sina kläder vita i Lammets blod, kan glädja sig åt den obeskrivliga och oöverträffade himmelens skönhet och härlighet.”VFF1 52.2

Bristen på denna nödvändiga förberedelse kommer att utesluta den större delen av de unga bekännarna, ty de vill inte med allvar och nit söka få den vila som finns för Guds folk att få. De vill inte allvarligt bekänna sina synder, så att dessa kan bli förlåtna och utplånade. Dessa synder kommer ,i all sin mångfald att snart uppenbaras. Guds ögon är inte tillslutna. Han känner varje synd som är dold undan mänskliga blickar. De skyldiga vet exakt vilka synder som måste bekännas för att deras ‘samveten skall kunna vara rena inför Gud. Jesus ger dem nu tillfälle att bekänna, att i djup ödmjukhet ångra och rena sina liv genom att lyda och leva i harmoni med sanningen. Nu är den tid då det orätta måste rättas till, och då synder måste bekännas, om de inte skall drabba syndaren på Guds vredes dag.VFF1 52.3