Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen I. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Hänsyn till de felande *

    Om en person som gjort sitt bästa enligt sitt eget omdöme träffar en annan person som tror att han skulle kunnat göra det bättre, borde den senare, med tanke på att han själv inte vill bli tillrättavisad utan orsak, vänligt och tålmodigt låta sin broder få del av de synpunkter han har, utan att anmärka på eller ifrågasätta dennes rätta motiv. Om den broder som i sitt hjärta känner för Guds verk ser, att han trots den allvarliga strävan han gjort, ändå misslyckas, kommer han att känna det mycket svårt. Han kommer då att vara böjd att tvivla på sig själv och förlora tilltron till sitt eget omdöme. Inget kommer att så försvaga hans mod och gudalika människonatur som när han upptäcker sina misstag i det verk Gud gett honom att utföra, ett verk som han älskar mer än sitt liv. Hur orätt är det inte av hans bröder, vilka upptäcker hans fel, att då fortsätta med att pressa törntaggen djupare och djupare in i hans hjärta för att han skall känna det mera intensivt. Med varje styng försvagar de hans tro och mod och hans tilltro till sig själv att med framgång kunna verka för Guds saks uppbyggande.VFF1 325.1

    Ofta måste sanning och fakta framläggas på ett klart sätt för de felande, för att hjälpa dem att se och förstå sitt felaktiga handlingssätt så att de kan ändra sig. Men detta borde alltid göras med ömt medlidande och inte med kärvhet och hårdhet, utan de skall komma ihåg sin egen svaghet för att inte själva frestas. När den felande ser och erkänner sina brister borde tröst och uppmuntran ges i stället för att göra honom nedstämd och försöka få honom att känna det ännu svårare. I sin bergspredikan sade Kristus: “Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; ty med den dom, varmed Idömen, skolen I bliva dömda, och med det mått, som I mäten med, skall ock mätas åt eder.” (Matt. 7: 1, 2.)VFF1 325.2

    Vår Frälsare tillrättavisar obetänksamma domare. “Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga.. . du som har en bjälke i ditt eget öga.” (Vers 3, 4.) Det är ofta så att på samma gång som en person är snabb att upptäcka sin broders fel, kan han ha större brister själv, utan att inse dem.VFF1 326.1

    Alla vi som är Kristi efterföljare borde behandla varandra på exakt det sätt som vi önskar att Herren skall behandla oss i våra egna fel och svagheter. Vi är ju alla felande och behöver hans medlidande och förlåtelse. Jesus gav sitt samtycke till att ikläda sig mänsklig natur, för att han skulle veta hur han skulle känna medlidande och hur han innerligt skulle bedja till sin Fader i syndiga, felande människors ställe. Frivilligt begärde han att få bli människors försvarare, och han ödmjukade sig själv för att bli bekant med de frestelser som människor frestas av, så han skulle kunna hjälpa dem som frestas och bli en kärleksfull och trogen överstepräst.VFF1 326.2

    Ofta är det nödvändigt att klart fördöma synden och tillrättavisa dem som felar. Guds tjänare som verkar för sina medmänniskors frälsning borde dock inte vara utan medlidande med varandras fel och inte heller borde de framhålla brister i varandras arbete. De skulle inte heller avslöja eller anmärka på varandras svagheter. De borde fråga sig sjäva om ett sådant förfaringssätt, riktat mot dem själva, skulle leda till en önskad effekt. Skulle det öka deras kärlek till och förtroende för den som har gjort deras misstag så iögonenfallande? Viktigt är att de misstag som begås av Guds tjänare, vilka är engagerade i hans verk, hålls inom en så liten krets som möjligt. Det finns nämligen många svaga som kommer att dra nytta av det om de känner till, att de som gör tjänst i att förkunna Ordet har svagheter som andra människor. Det är den allra grymmaste sak för de Guds tjänare, som begår misstag, att bli avklädda inför otroende, om den mannen skall anses värdig att arbeta för människors frälsning i framtiden. Det kan inte bli något gott resultat av ett sådant avslöjande, utan endast skada. Herren avskyr en sådan väg, ty det undergräver folkets tilltro till de människor genom vilka han räknar med att genomföra sitt verk.VFF1 326.3

    Varje medarbetares karaktär skulle nästan avundsjukt skyddas av Guds tjänare. Gud säger: “Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.” (l Krön. 16: 22; Ps. 105: 15.) Kärlek och förtroende skulle man troget hålla fast vid. Bristen på denna kärlek och detta förtroende Herrens tjänare emellan ökar inte lyckan hos den bristfällige. Då han gör sin broder olycklig blir han det även själv. Det finns större makt i kärlek än det någonsin har funnits i kritik. Kärlek kommer att smälta sig igenom barriärer, medan kritik endast kommer att stänga alla vägar till människans inre.VFF1 327.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents