Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen I. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Den förlorade sonen

    Min uppmärksamhet riktades till liknelsen om den förlorade sonen. Han kom med en begäran om att hans far skulle ge honom hans del av egendomen. Han ville skilja sina intressen från sin fars, och sköta sin del som det bäst passade hans egna böjelser. Hans far gick med på denna begäran och sonen drog sig själviskt bort från sin far för att han inte skulle oroas av hans råd och tillrättavisningar:VFF1 330.1

    Sonen trodde att han skulle vara lycklig när han kunde använda sin del efter sitt eget behag, utan att behöva bli förargad av råd eller begränsningar. Han ville inte bli störd av ömsesidigt ansvar. När han hade egendomen tillsammans med sin far, hade denne krav på honom som son. Men han kände sig inte ha något ansvar mot sin generösa far och han skyddade sin själviska, upproriska vilja med tanken att en del av fars egendom tillhörde honom. Därför gjorde han anspråk på sin del, när han i rättvisans namn inte kunde kräva något och inte heller borde ha fått något.VFF1 330.2

    Efter det att hans själviska hjärta hade fått del av skatten, vilken han inte alls hade gjort skäl för, begav han sig långt bort från sin far för att han t.o.m. skulle glömma bort att han hade en far. Han avskydde återhållsamhet och var helt besluten att kasta sig in i nöjen på det sätt han själv valde. Sedan han i enlighet med syndiga böjelser hade använt allt hans far gett honom, hemsöktes landet även hungersnöd och han fick uppleva stingande nöd. Då började han ångra sitt syndiga och utsvävande liv, ty han led stor brist och behövde nu de medel som han hade slösat bort. Han tvingades att gå från ett syndigt liv, styrt av egna böjelser, till den anspråkslösa sysslan att mata och vakta svin.VFF1 330.3

    Sedan han hade sjunkit så lågt han kunde, tänkte han på sin fars kärlek och vänlighet. Det var då han kände behov av en far! Han hade försatt sig själv i en situation där han saknade allt, men mest ändå vänner. Hans olydnad och synd hade fört honom bort från sin far. Han tänkte på de förmåner och der överflöd som hans fars anställda tjänare .å rikligt fick njuta av, under det att han, som hade vänt sig bort från sin fars hus, nu höll på att förgås av hunger. Förödmjukad genom motgångar beslöt han att trots allt återvända till sin far med en ödmjuk bekännelse. Han var en tiggare som ti1I och med saknade anständiga kläder, ett vrak som resultat av sina umbäranden samt utmärglad till följd av hunger.VFF1 331.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents