Den avundsjuke brodern

Fadern gjorde sin sons hemkomst till ett särskilt glädjetillfälle. Den äldre sonen som var ute på fältet, visste inte att hans bror hade återvänt, men han hörde ljud som vittnade om glädje och frågade tjänarna vad det betydde. De förklarade att hans bror som de hade trott vara död, hade återvänt och att hans ,far hade slaktat den gödda kalven för honom, därför att han hade fått ta emot honom som från de döda.VFF1 333.1

Den äldre brodern blev då arg och ville inte gå in för att se eller ta emot sin bror. Hans förtrytelse vällde fram över hans otrogna bror, som hade lämnat sin far och kastat det tunga ansvaret på honom att fullfölja de plikter, vilka skulle ha delats av båda, nu skulle tas emot med sådan ära. Denne hans bror hade gett sig in på en syndig, utsvävningarnas väg och förslösat de medel hans far hade gett honom intill dess att han blev så utfattig, att han korn att lida nöd. Under tiden fick hans hemmavarande bror, som hade varit trogen, utföra en sons plikter. Nu hade denne lastbare son kommit till sin fars hus och tagits emot med ‘större respekt och ära än vad han själv någonsin hade upplevt.VFF1 333.2

Fadern uppmanade vänligt sin äldre son att gå in och ta emot sin bror med glädje därför att han var förlorad och hade återfunnits. Han hade varit död i synder och överträdelser, men hade fått liv igen. Han hade återfått sina moraliska uppfattningar och avskydde nu sitt liv i synd. Men hans äldre son säger klagande: “Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och likväl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner. Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.” (Luk. 15: 29-30.)VFF1 333.3

Fadern påminde sin son om att han hela tiden hade varit hos honom, och att allt det han hade var hans, men att det var rätt att de skulle göra detta som tecken på sin glädje, “ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen”. (Vers 31.) Det faktum att det förlorade hade återfunnits, och att den döde är vid liv igen, överskyggar alla andra tankar hos fadern.VFF1 334.1

Denna liknelse gav Kristus för att representera det sätt varpå vår himmelske Fader tar emot de felande och ångrande människorna. Fadern är den som vi har syndat emot. Ändå är det han som känner deltagande, som är fylld av medlidande och förlåtelse. Han möter den förlorade och visar sin stora glädje över att hans son som han trodde helt saknade alla en sons känslor, nu har insett denna sin stora brist och kommit tillbaka till sin far och nu visar att han uppskattar hans kärlek och erkänner hans krav. Han vet att den som har vandrat syndens vägar och nu ångrar sig behöver hans medlidande och kärlek. Denne son som har lidit och känt sitt behov, kommer nu till sin far, den ende som kan fylla dessa stora behov.VFF1 334.2

Den förlorade sonens återkomst var en källa till den allra största glädje. Den äldre sonens knot var naturligt, men inte rätt. Ändå är det oftast den attityd som bror intar mot bror. Det görs alltför många ansträngningar för att få dessa som felat att känna att de begått misstag och att fortsätta att påminna dem om deras felsteg. De som har felat behöver medlidande, de behöver hjälp och sympati. De lider i sina känslor och känner sig ofta förtvivlade och missmodiga. Over allt annat behöver de fri förlåtelse.VFF1 334.3