Världsliga intressen och himmelska skatter

Det har varit stor brist på kristen godhet i församlingen. De som har haft de största möjligheterna att befrämja Guds verk har gjort endast litet. Gud har genom sin nåd fört en grupp människor till sanningens kunskap, för att de skulle uppskatta dess dyrbara värde i jämförelse med de jordiska skatterna. Jesus har sagt till dessa: “Följ mig!” Han prövar dem med en inbjudan till den måltid som han har berett. Han ser med vakande öga vilken karaktär de utvecklar, om deras själviska intressen bedöms ha större värde än eviga rikedomar. Många av dessa kära församlingsmedlemmar formar nu genom sina handlingar samma ursäkter som nämnts i följande liknelse: “En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många. Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: ‘Kommen, ty nu är allt redo.’ Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: ‘Jag har köpt ett jordagods, och jag måste, gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.’ En annan sade: ‘Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.’ Åter en annan sade: ‘Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.’ Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: ‘Gå strax ut på gator och gränder i staden och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.’” (Luk. 14: 16-21.)VFF1 392.4

Denna liknelse framställer på ett rätt sätt det tillstånd som många av dem som bekänner sig tro på sanningen för vår tid befinner sig i. Herren har sänt dem en inbjudan att komma till den måltid som han till ett högt pris har berett för dem. Men världsliga intressen förefaller vara av större värde för dem än de himmelska skatterna. De inbjuds att ta del av sådant som har evighetsvärde, men deras jordegendomar, deras boskap och deras hemintressen verkar vara av så mycket större betydelse för dem, än att acceptera den himmelska inbjudningen, att de är mer överväldigande än varje gudomlig vädjan. Dessa jordiska ting görs till ursäkt för deras olydnad till den himmelska uppmaningen: “Kommen, ty nu är allt redo.” Dessa människor följer blint samma ursäkter som framställdes i liknelsen. De ser på sina jordiska egendomar och säget: “Nej Herre, jag kan inte följa dig. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.”VFF1 393.1

Just de välsignelser som Gud har gett dessa människor för att pröva dem, och se om de vill ge “till Gud det som hör honom till”, använder de som en ursäkt för att de inte kan lyda de krav sanningen ställer på dem. De har tagit sina jordiska skatter i sina händer och säger: “Jag måste ta hand om dessa ting. Jag får inte försumma detta livets uppgifter, ty de här tingen är mina.” På så sätt har deras hjärtan blivit lika oemottagliga som den tilltrampade vägen. De Stänger sina sinnen för den himmelske budbäraren som säger: “Kommen, ty nu är allt redo”, men öppnar hjärtats dörr, och inbjuder världens bördor och affärsangelägenheter att komma in, medan Jesus knackar förgäves.VFF1 393.2