Tiondesystemet

Han har gett sitt folk en plan hur dessa medel skall ges tillräckligt för att detta företag skall vara självunderhållande. Guds plan i tiondesystemet är vacker i sin enkelhet och jämlikhet. . Alla kan ta del i det med tro och tillförsikt, ty det är av gudomligt ursprung. I det förenas enkelhet och nytta, och det kräver inte heller en hög kunskap att förstå hur det skall praktiseras. Alla kan känna att de har en del i att bära frälsningens dyrbara verk framåt. Varje människa kan bli en Herrens skattmästare och bli ett redskap i att möta behoven i Herrens skattkammare. Aposteln säger: “Var och en av eder må spara ihop, vad han får tillfälle till.” (1 Kor. 16:2.)VFF1 399.2

Ett stort syfte fullföljs genom detta system. Om alla skulle acceptera det, skulle var och en bli en outtröttlig och trogen skattmästare åt Gud, och därför skulle det aldrig saknas medel till att förverkliga förkunnelsen av det sista varningens budskap till världen. Herrens skattkammare skulle vara fylld, om alla praktiserade detta system, och givarna skulle inte lämnas fattigare. Genom varje invesrering skulle de bli mer och mer förenade med sanningen för vår tid. De kommer att spara “åt sig skatter, som kunna bliva en god grundval för det tillkommande, så att de vinna det verkligka livet”. (1 Tim. 6:19.)VFF1 399.3

Allteftersom de uthålliga och systematiska arbetarna ser, att avsikten med de goda ansträngningarna är att ge näring åt kärleken till Gud och medmänniskor, och att deras personliga ansträngningar vidgar området för deras användbarhet, kommer de att förstå, att det ligger en stor välsignelse i att vara Kristi medarbetare. Den kristna församlingen i allmänhet förnekar Guds krav på dem, att ge gåvor av det de äger för att underhålla striden mot det moraliska mörkret som överflödar i världen. Guds verk kommer aldrig att gå framåt, som det skulle, förrän Kristi efterföljare blir aktiva och nitiska arbetare.VFF1 400.1

Varje enskild medlem i församlingen skulle känna, att den tro som han bekänner sig till, är en verklighet och att alla skulle vara oegennyttiga arbetare. En del rika män känner att de måste opponera sig därför att Guds verk utbreds och det är efterfrågan på pengar. De säger att det inte finns något slut på kraven på pengar. Det ena projektet efter det andra som kräver hjälp uppstår. Till sådana skulle jag vilja säga, att vi hoppas, att Guds verk kommer att vidgas så att det blir allt fler tillfällen, och talrikare och mer allvarliga kallelser från Herrens skattkammare om underhåll för att fullfölja uppgiften.VFF1 400.2

Om det systematiska givandets plan” hade omfattats av var och en och tillfullo genomförts, skulle det ha varit ett ständigt förråd i skattkammaren. Inkomsterna skulle flyta in likt en ständig ström, som hela tiden fyllde välgörenhetens källor till brädden. Att ge gåvor är en del av evangeliet. Ar det inte så, att när vi begrundar det oändliga pris, som betalts för vår återlösning, lägger det ekonomiska förpliktelser på oss, såväl som krav på att alla våra krafter helgas i Mästarens tjänst?VFF1 400.3

Vi har en skuld att betala till Mästaren en gång när han skall säga: “Gör räkenskap för din förvaltning.” (Luk. 16: 2.) Om människor föredrar att åsidosätta Guds anspråk och att gripa efter och själviskt behålla allt det han ger dem, kommer han att vara tyst i nuet och fortsätta att ofta pröva dem genom att öka sina gåvor och låta sina välsignelser komma dem till del. Dessa människor kanske kan gå vidare och ta emot människors ära utan någon anmärkning från församlingen. Men en dag kommer Herren att säga: “Gör räkenskap för din förvaltning.” Kristus säger: “Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.” (Matt. 25: 45.) “I ären icke edra egna, I ären ju köpta och betalning är given.” Ni är ansvariga för att Gud blir förhärligad med era medel såväl som genom er kropp och ande, vilka tillhör honom. “Ni är köpta med ett pris”, inte med “förgängliga ting, med silver eller guld”, “utan med Kristi dyra blod”. Han begär en återbetalning av de gåvor som han anförtrott åt oss, för att hjälpa till i människors frälsning. Han har gett sitt eget blod, men han begär vårt silver. Det är genom hans fattigdom som vi har gjorts rika. Vägrar vi att ge honom tillbaka hans egna gåvor?VFF1 401.1