Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen I. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Till hela världen

    Vi kommer att möta opposition som utgår från själviska motiv och från skenhelighet och fördomar, ändå skall vi, med ett oförminskat mod och en levande tro, så vid alla vatten. Satans sändebud är farliga. Vi kommer att möta dem och måste bekämpa dem. Vårt arbete kan inte begränsas till vårt eget land. Världen är vårt fält och skörden är mogen. Den befallning ,om Kristus gav sina lärjungar just innan han uppfor var: “Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat.” (Mark. 16: 15.)VFF1 419.3

    Vi plågas outsägligt över att se en del av våra predikanter som kretsar omkring i församlingarna, och till synes anstränger sig något litet, men som nästan inte har någonting att visa fram från sitt arbete. Världen är vårt fält. Låt dem gå ut i den otroende världen och arbeta med att omvända människor till sanningen. Vi hänvisar våra bröder och systrar till Abrahams exempel, när han gick upp till Moria berg för att där offra sin ende son på Guds befallning. Här finner vi både lydnad och offer. Moses var i de kungliga palatsen, och en krona väntade på honom. Men han vände sig bort från det frestande lockbetet, och “genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.” (Hebr. 11: 24-26.)VFF1 420.1

    Apostlarna räknade inte sina egna liv så dyrbara, men räknade det som en glädje att de var värdiga att utstå vanära för Kristi namns skull. Paulus och Silas upplevde förlusten av allt. De fick genomgå misshandel, och kastades på ett ofint sätt in på det kalla golvet i fängelsehålan, och placerades i en smärtsam ställning med fötterna fästa i stockar. Nådde grämelse och klagan fångvaktarens öron? O, nej! Från fängelsets inre hördes i nattens tystnad röster som lovade och prisade Gud. Dessa lärjungar uppmuntrades även djup och ivrig kärlek för Återlösarens sak, som de fick lida för.VFF1 420.2

    När Guds sanning fyller våra hjärtan, och påverkar våra känslor och styr våra liv, kommer också vi att räkna det som en glädje att få lida för sanningens sak. Inga fängelseväggar, inga martyrredskap, kan då skrämma eller hindra oss i detta stora verk. Kom, o, min själ, till Golgata. Lägg märke till Guds Sons ödmjuka liv. Han var “en smärtornas man och förtrogen med krankhet”. (Jes. 53: 3.) Se hans vanära, hans ångest i Getsemane, och lär vad självförnekelse är. Lider vi någon brist? Det gjorde Kristus - himmelens Majestät. Men han var fattig för vår skull. Räknas vi bland de rika? Det gjorde han. Men han gick med på att för vår skull bli fattig för att vi genom hans fattigdom skulle göras rika. I Kristus har vi självförnekelsen exemplifierad. Hans offer bestod inte i att lämna de himmelska, kungliga salarna, eller i att han blev förhörd av ogudaktiga människor som en brottsling och förklarad skyldig, eller i att utlämnas att dö som en illgärningsman, utan i att bära hela världens syndaskuld. Kristi liv anklagar vår likgiltighet och kyla. Vi är nära slutet av nådatiden, när Satan arbetar med stor vrede, därför att han vet att hans tid är kort. Han verkar med orättfärdighetens bedrägliga förvillelse i dem som går förlorade. Striden har av vår store Ledare överlåtits i våra händer för att vi med kraft skall fortsätta den. Vi gör inte en tjugondel av vad vi skulle göra om vi vore vakna. Verket tillbakahålls därför att många tycker om att ha det skönt och har brist på självförnekelsens anda på vilken vår Frälsare i sitt liv gett oss ett föredöme.VFF1 420.3

    Det behövs medarbetare åt Kristus, människor som känner behov även ökad och vidgad ansträngning. Våra tryckpressars arbete skulle inte få minska, utan fördubblas. Skolor skulle upprättas på olika platser för att utbilda och förbereda ungdom i deras arbete att sprida sanningen.VFF1 421.1

    Redan har en stor del av tiden gått förlorad, och änglarna bär budskapet om vår försummelse till himmelen. Vårt söm niga och ohelgade tillstånd har gjort att dyrbara tillfällen, som Gud sänt till oss i de personer som var lämpade att hjälpa oss i vårt nuvarande behov, har gått förlorade. O, hur mycket behöver vi inte vår Hanna More att hjälpa oss just nu att nå andra nationer. Hennes omfattande kunskap om missionsfälten skulle ge oss tillgång till andra språkgrupper som vi inte nu kan närma oss. Gud ledde denna gåva till oss för att vi skulle kunna möta vår nuvarande nödsituation, men vi uppskattade inte gåvan, och Gud tog henne ifrån oss. Hon vilar nu från sitt arbete, men hennes Självuppoffrande gärningar följer henne. Vi kommer att upptäcka att vårt missionsverk hålls tillbaka därför att vi brister i kunskap om hur vi skall vinna tillträde till olika nationer och språkområden på det stora skördefältet.VFF1 421.2

    Vi känner ångest i vårt sinne därför att en del förmågor har gått förlorade för oss som vi nu kunde ha haft om vi hade varit vakna. Arbetare har hållits tillbaka från de vitnande skördefälten. Det åligger Guds folk att ödmjuka sina hjärtan inför honom och i den djupaste förödmjukelse be Herren om förlåtelse för vår apatiska och själviska eftergift, och att be honom utplåna de skamliga anteckningarna om våra försummade plikter och oanvända förmåner. När vi begrundar Golgatakorset, kommer den sanne kristne inte längre att tänka på att begränsa sina offer till det som inte kostar honom något och skall då få höra trumpetljudet: Gå, arbeta i min vingård; En dag skall du få vila. Just vid Jesu himmelsfärd, pekade han på skördefälten och sade till sina efterföljare: “Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat.” “I haven fått för intet så given ock för intet.” (Matt. 10:8.) Skall vi inte förneka det själviska inom oss för att den skörd som håller på att gå förlorad skall kunna inbärgas?VFF1 422.1

    Gud frågar efter våra förmågor, både vårt inflytande och våra pengar. Skall vi vägra att lyda? Vår himmelske Fader ger oss gåvorna och förväntar att få en del tillbaka, för att han må pröva oss om vi är värdiga att få del av det eviga livets gåva.VFF1 423.1

    Även små barns gåvor tar Gud emot med välbehag. Det är den anda som drivit barnen att offra, vilket ger värde åt gåvan. Genom att följa den regel som aposteln framställde, må de fattiga lägga åt sidan en liten summa varje vecka, och kan på så sätt hjälpa till att öka förrådet. Deras gåvor är helt och hållet acceptabla inför Gud, ty de gör just så stora, ja, även större offer än de mer välsituerade bröderna. Det systematiska givandets plan kommer att visa sig vara ett skydd för varje familj mot frestelsen att förslösa sina pengar på onödiga ting, och i synnerhet kommer den att visa sig vara en välsignelse för de rika genom att skydda dem från att spendera sina pengar på onödigt överflöd. (Band 3, sid. 412,1875.)VFF1 423.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents