Ledd till församlingen för undervisning

Paulus ser sitt missriktade nit och utropar: “Herre, vad vill du att jag skall göra?” (Apg. 9:4, eng. bib.) Jesus talade inte om för honom just då, som han kunde ha gjort, det verk som han hade avdelat åt honom. Paulus var tvungen att ta emot undervisning i den kristna tron och gå framåt på ett förnuftigt sätt. Kristus sände honom till just de lärjungar som han så bittert hade förföljt, för att få undervisning av dem. Den himmelska uppenbarelsens ljus hade tagit bort Paulus’ synförmåga, och Jesus, de blindas helbrägdagörare, återställer den inte, Han besvarar Paulus’ fråga med följande ord: “Men stå nu upp och ‘gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra”, (Apg. 9: 6.) Jesus kunde inte endast ha helat Paulus från hans blindhet, men han kunde ha förlåtit honom hans synd och omtalat för honom hans plikt genom att staka ut hans framtida väg. Från Kristus skulle aH makt och nåd komma. Men han gav inte Paulus i hans omvändelse till sanningen en erfarenhet, som var oberoende av den församling, som helt nyligen hade organiserats.VFF1 426.1

Det förunderliga ljus, som vid detta tillfälle gavs till Paulus, förvånade och förbryllade honom. Han blev helt övertygad. Denna del av arbetet för honom kunde inte en människa göra, men det fanns ännu mycket som måste utföras med honom, vilket Jesu tjänare kunde göra. Jesus leder honom till sina representanter i församlingen för att han skulle få veta mera om sin plikt. På så sätt ger han auktoritet och bifall åt sin organiserade församling. Kristus hade själv utfört verket att övertyga och uppenbara, och nu var Paulus i ett sådant skick att han kunde lära av dem som Gud hade ordinerat för att undervisa i sanningen. Kristus leder Paulus till sina utvalda tjänare, och på så sätt leds han in i gemenskap med sin församling.VFF1 426.2

Just de män som Paulus hade avsett att förgöra utvaldes att vara hans lärare i den religion, som han hade föraktat och förföljt. Han väntade i tre dagar utan mat och ögonens ljus, men sedan banade han sig väg till dessa män, som han i sitt blinda nit hade avsett att döda. Här placerar Jesus Paulus i gemenskap med sina representanter på jorden. Herren gav Ananias en syn, där han uppmanade honom att gå till ett särskilt hus i Damaskus och fråga efter Saulus från Tarsus, “ty se, han beder”.VFF1 427.1

Efter att Saulus hade uppmanats att gå till Damaskus, leddes han dit av de män som hade åtföljt honom för att binda och föra lärjungarna tillbaka till Jerusalem för att där dödas. Saulus väntade i Damaskus hos en man som hette Judas, och där hängav han sig åt fasta och bön. Här prövades Saulus tro. Under tre dagar var han i själsligt mörker med hänsyn till vad som fordrades av honom, och i tre dagar hade han inte sina ögons ljus. Han hade fått beskedet att gå in i Damaskus, ty där skulle han få veta, vad han skulle göra. Han är i ovisshet och därför ropar han ivrigt till Gud.VFF1 427.2

En ängel sänds till Ananias, och uppmanar honom att bege sig till ett särskilt hus, där Saulus beder om att få undervisning om vad han nu skall göra. Saulus’ stolthet är nu borta. Litet tidigare var han självmedveten i det att han trodde att han hade engagerat sig i ett gott verk för vilket han skulle få motta lön, men nu har allt förändrats. Han är nedböjd och förödmjukad i ånger och skam, och han ber ivrigt om att få förlåtelse. Herren sade genom sin ängel till Ananias: “Se, han beder.” Ängeln informerade Guds tjänare att han i en vision hade uppenbarat för Saulus en man, kallad Ananias, som skulle komma och lägga sina händer på honom, för att han åtet måtte få sin syn. Ananias kan knappast sätta tro till ängelns ord och citerar vad han hade hört om Saulus’ bittra förföljelse mot de heliga i Jerusalem. Men uppmaningen till Ananias är befallande: “Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn.” (Apg. 9:15.)VFF1 427.3

Ananias följde de direktiv som ängeln gav. Han lägger sina händer på den man som helt nyligen hade drivits av det djupaste hatets anda och andats hot och mordlust mot alla som trodde på Kristi namn. Ananias sade till Saulus: “Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen, där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande. Då var det strax, såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.” (Vers 17, 18.)VFF1 428.1

Jesus kunde ha gjort allt detta för Paulus direkt, men så var inte hans plan. Paulus hade en hel del att göra när det gällde att bekänna sin synd för de män som han hade lagt planer för att döda, och Gud hade ett ansvarsuppdrag att utföra för de män som han hade utvalt att handla i hans ställe. Paulus måste ta de steg som var nödvändiga för omvändelsen. Det fordrades av honom att han skulle förena sig med just det folk som han hade förföljt för deras religion. Kristus ger här allt sitt folk ett exempel på det sätt som han använder för människors frälsning. Guds Son identifierar sig med sin organiserade församlings ställning och auktoritet. Hans välsignelser måste komma genom de sändebud som han hade avskilt, och på så sätt förena människor med de kanaler, genom vilka hans välsignelser kommer. Att Paulus hade varit strikt samvetsgrann i sitt verk att förfölja de heliga, gjorde honom inte skuldfri när kunskapen om hans grymma gärning uppenbarades för honom genom Guds Ande. Han måste bli lärjungarnas elev.VFF1 428.2

Han får lära sig att Jesus, som han i sin blindhet hade betraktat som en bedragare, i verkligheten är grundaren och upphovsmannen till Guds utvalda folks religion, ända från Adams dagar, och därtill trons hövding och fullkomnare, vilket nu syns så klart för hans upplysta sinne. Han såg Kristus som trons försvarare och uppfyllaren av alla profetior. Han hade betraktat Jesus som en som upphävde Guds lag, men när hans andliga synförmåga berördes av Guds finger, fick han lära av lärjungarna att Kristus var upphovsman och grundare till hela det judiska offersystemet, och att i Kristi död förebilden mötte verkligheten, och att Kristus korn till världen med den bestämda avsikten att försvara sin Faders lag.VFF1 428.3