Vandra i ljuset

Mina syskon, Gud uppmanar er att som hans efterföljare vandra i ljuset. Ni behöver väckas. Det finns synd ibland oss och den anses inte vara övermåttan avskyvärd. Mångas förstånd har bedövats genom eftergift för böjelsen och förtrolighet med synden. Vi behöver komma närmare himmelen. Vi kan växa i nåd och i kunskap om sanningen. Att vandra i ljuset och leva efter Guds bud innebär inte att vi kan stå stilla och vara overksamma. Vi måste gå framåt.VFF1 437.1

I egenkärlek, självupphöjelse och stolthet ligger stor svaghet, men i ödmjukhet finns stor kraft. Vår verkliga storhet bevaras inte när vi tänker mest på oss själva, utan när Gud är i alla våra tankar och våra hjärtan brinner av kärlek till vår Återlösare och våra medmänniskor. Karaktärens enkelhet och hjärtats ödmjukhet ger lycka, medan inbilskhet för med sig missbelåtenhet, grämelse och ständig besvikelse. Det är när vi lär oss att tänka mindre på oss själva och mera söka att göra andra lyckliga som vi får gudomlig kraft.VFF1 437.2

Avskilda från Gud, i vår stolthet och vårt mörker, söker vi ständigt att upphöja oss själva, och glömmer att i sinnets ödmjukhet finns kraft. Vår Frälsares kraft låg inte i en ström av hårda ord som trängde igenom själva själen. Det var hans ödmjukhet och hans enkla och anspråkslösa sätt som gjorde att han vann hjärtan. Stolthet och egenkärlek är, i jämförelse med ödmjukhet och anspråkslöshet, verkliga svaghetstecken. Vi inbjuds att lära av honom som har ett mjukt och ödmjukt hjärta. Då skall vi uppleva den vila och frid som är så eftersträvansvärd.VFF1 437.3