Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen I. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Frigörelse genom Kristus

    Kristi exempel visar oss, att vårt enda hopp till seger är att ständigt motstå Satans attacker. Han som triumferade över människans fiende i frestelsens strid, förstår Satans makt över människosläktet och har besegrat honom i vårt ställe. Såsom segervinnare har han låtit oss få åtnjuta förmånen av hans seger, för att vi i våra ansträngningar att motstå Satans frestelser, må förena vår svaghet med hans styrka, och vår ovärdighet med hans förtjänster. Och styrkta av hans uthålliga kraft under starka frestelser, kan vi motstå i hans allsmäktiga namn och segra som han segrade.VFF1 442.3

    Det var genom outsägligt lidande som vår Återlösare placerade återlösningen inom räckhåll för oss. I denna värld var han okänd och saknade ära, för att han genom sin underbara underkastelse och förnedran skulle kunna höja människan att ta emot himmelsk ära och oförstörbar glädje i hans konungsliga salar. Kommer den fallna människan att klaga därför att himmelen kan vinnas endast genom strid, självförnekelse och mycken nöd?VFF1 443.1

    Många stolta hjärtans fråga är: Varför måste jag gå för-. ödmjukelsens och åpgerns väg innan jag kan få visshet om att jag är antagen av Gud och får den eviga lönen? Varför är inte vägen till himmelen mindre svår och mera behaglig och attraktiv? Vi hänvisar alla dessa tvivlande, klagande människor till vårt stora Föredöme, medan han led under människans syndabörda och uthärdade den svåraste svält. Han var utan synd, och mer än så, han var himmelens Furste, men i människans ställe blev han gjord till synd för hela människosläktet. “Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.” (Jes. 53: 5.) Kristus offrade allt för människan för att göra det möjligt för henne att vinna himmelen. Nu är det den fallna människans tur att visa vad hon vill offra för Kristi skull, för att hon skall vinna den eviga härligheten. De som rätt förstår frälsningens omfattning och dess pris, kommer aldrig att klaga över att deras utsäde måste vara tårar, och att strid och självförnekelse är den kristnes lott i detta liv. Villkoren för människans frälsning är förordnade av Gud. Självförnedring och korsbärande är de villkor som bestämts genom vilka den ångrande syndaren kan finna tröst och frid. Tanken på att Jesus genomled en förödmjukelse och gav ett offer som aldrig krävs av människor, borde tysta varje klagande röst. Människan upplever den underbaraste glädje då hon allvarligt ångrar sin överträdelse av Guds lag, och tror på Kristus som syndarens Återlösare och Försvarare.VFF1 443.2

    Människorna arbetar med stora insatser för att försäkra sig .om detta livets skatter. De uthärdar möda, svårigheter och försakelser för att vinna en del världsliga förmåner. Varför skulle syndaren vara mindre villig att uthärda, att lida, att offra för att vara säker på de oförstörbara skatterna, att få leva ett liv lika Guds liv och få en härlighetens odödliga krona som inte bleknar och försvinner? Himmelens oändliga skatter, rikedomar som ej går att värdesätta, vilket är härlighetens eviga värden, måste vinnas av oss till varje pris. Vi borde inte klaga över att vi måste förneka oss själva, för livets och härlighetens Herre uthärdade allt för oss. Lidande och försakelse borde vi inte undvika, för himmelens Majestät utstod det i syndarens ställe. Att offra en skön och behaglig tillvaro, borde inte föranleda minsta lilla knot, därför att världens Återlösare accepterade allt detta till förmån för oss. Även om vi sammanfattar all vår självförnekelse, alla umbäranden och offer, kostar det oss långt mindre i varje avseende än det gjorde livets Furste. Vilket offer vi än må göra, blir det obetydligt när vi jämför det med det som Kristus gjorde för vår skull.VFF1 444.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents