Budskapet till Laodicea

Laodiceabudskapet vänder sig till Guds folk, som bekänner sig tro på sanningen för vår tid. Den större delen är ljumma bekännare som har namnet men ingen iver. död tillkännagav att han önskade män till nyckelposter inom sitt verk som kunde rätta till det rådande tillståndet och till att stå likt trogna väktare på pliktens post. Han har gett dem ljus vid varje tillfälle för att undervisa, uppmuntra och stadfästa dem efter vad varje tillfälle krävde. Men trots detta har de som skulle vara trogna och sanna, brinnande av kristlig iver, ha helgat sinnelag, ivrigt känna och älska Jesus, i stället varit i färd med att hjälpa fienden att göra dem som Gud använder för att bygga upp sitt verk, missmodiga. Uttrycket “ljumma” passar på denna klass. De bekänner sig älska sanningen, men saknar kristlig värme och hängivenhet. De vågar inte ge upp helt och ta den otroendes risk, men de är ovilliga att låta själviskheten dö och noggrant följa sin tros principer.VFF1 513.3

Det enda hopp som finns för dem i Laodicea är en klar syn på deras ställning inför Gud - kännedom om deras sjukdoms natur. De är varken kalla eller varma, de intar en neutral ställning och på samma gång smickrar de sig med att de inte behöver någonting. Det trovärdiga och sannfärdiga vittnet hatar detta ljumma tillstånd. Han avskyr dessa människors likgiltighet. Han säger: “Jag skulle önska, att du vore antingen kall eller varm.” (Upp. 3:15.) Likt ljummet vatten, är de motbjudande för hans smal” De är varken ointresserade eller själviskt envisa. De engagerar sig inte helhjärtat och noggrant i Guds verk så att de är ett med dess intressen, utan håller sig på avstånd och är beredda att lämna sina förtroendeposter när deras världsliga och personliga intressen kräver det. Den inre nådens verk fattas i deras hjärtan och om sådana sägs det: “Du säger ju: ‘Jag är rik, ja, jag har vunnit -rikedomar och behöver intet; och du vet icke, att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.” (Vers 17.)VFF1 514.1