En del bortsållade

En del säger kanske att vi upphöjer våra egna förtjänster om vi förväntar ynnest från Gud på grund av våra goda gärningar. Det är sant att vi inte kan köpa en enda seger med vira goda gärningar, och ändå kan vi inre segra utan dem. Att köpa det som Kristus rekommenderar oss är endast att efterkomma de villkor han gett oss. Sann nid, vilken är av oskattbart värde, och som kommer att bestå prövningens och motgångens test, kan vinnas endast genom tro och ödmjuk bönefylld lydnad. Dygder som uthärdar lidandets och förföljelsens prov och därmed bevisar deras äkthet och uppriktighet, är det guld som har prövats i elden och befunnits vara äkta. Kristus erbjuder sig att sälja dessa dyrbara skatter till människan: “Så rider jag dig då, att du köper av mig guld, som är luttrat i eld.” (Upp. 3: 18.) Den döda, känslolösa pliktuppfyllelsen gör oss inre till kristna. Vi miste komma ut ur detta ljumma tillstånd och uppleva sann omvändelse, annars kommer vi inte att lyckas ni himmelen.VFF1 516.1

Guds omtänksamhet med sitt folk påpekades för mig och jag fick se att varje prövning som förekommer under förädlingens och reningens process bland bekännande kristna visar att en del endast är slagg. Det fina guldet visar sig inte alltid. I varje religiös kris faller en del för frestelsen. I Guds sållning blåser skaror bort likt torra löv. Välståndet förökar mängden av bekännare. Motgången rensar bort dem ur församlingen. De utgör en klass vars tro inre är förankrad i Gud. De går bort från oss därför att de inte tillhör oss, ty när svirigheter eller förföljelser för ordets ‘skull uppstår, tar många anstöt.VFF1 516.2

Låt dessa få se några få månader tillbaka till den tid när de behandlade andras sak, som var i liknande förhållanden som de är i nu. Låt dem noggrant dra sig till minnes vad de tänkte om dem som var frestade. Om någon då hade sagt ti.ll dem att de trots deras nit och arbete för att visa andra till rätta, inom korr skulle vara i en liknande mörk situation, skulle de ha sagt som en gång Hasael sade till profeten: “Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom han skulle kunna göra så stora ting?” (2 Kon. 8: 13.)VFF1 516.3

Självbedrägeriet vilar över dem. Vilken fasthet visar de inte under den lugna ytan! Vilka modiga sjömän är de inte! Men när den fruktansvärda prövningens och frestelsens storm kommer, då lider de skeppsbrott! Människor kan ha utmärkta begåvningar, goda förmågor, lysande kvalifikationer, men ett fel, en hemlig skötesynd kommer att för karaktären betyda vad den maskätna plankan innebär för skeppet - fullständig olycka och ruin! . . .VFF1 517.1