Heliga löften *

Den korta, men förskräckliga berättelsen om Ananias och Safira har inspirationens penna nedtecknat till nytta för dem som bekänner sig vara Kristi efterföljare. Denna viktiga lärdom har inte gjort tillräckligt intryck på vårt folks sinnen. Det är till stor nytta för alla att begrunda denna svåra försyndelse som medförde att dessa skyldiga människor gjordes till en förebild. Detta tydliga bevis på Guds vedergällande rättsskipning är fruktansvärt och bör leda alla till att frukta och bäva för att upprepa synder som medförde ett sådant straff. Själviskhet var den stora synd som hade fördärvat karaktären hos detta skyldiga par.VFF1 584.1

Tillsammans med andra, hade Ananias och Safira haft förmånen av att lyssna till evangelii förkunnelse genom apostlarna. Guds kraft åtföljde det talade ordet och djup övertygelse grep alla som var närvarande. Guds nåds milda inflytande förmådde deras hjärtan att släppa själviskhetens grepp om deras jordiska ägodelar. Så länge de var under Guds Andes direkta inflytande, gav de löfte om att ge ett åkerstycke till Herren, men när de inte längre var under himmelens inflytande, förminskades intrycket och de började ifrågasätta och dra sig tillbaka från att uppfylla det löfte som de hade gett. De tyckte att det var ett förhastat löfte, och önskade tänka om i saken. På så sätt öppnades dörren genom vilken Satan genast trädde in och vann kontroll över deras sinnen.VFF1 584.2

Denna händelse borde vara en varning för alla att vara på vakt mot Satans första närmanden. Först omhuldade de habegäret och sedan skämdes de över att låta sina bröder veta att deras själviska sinnen ovilligt gav det som de så högtidligt hade lovat till Gud, och därför använde de sig av bedrägeri. Tillsammans talade de igenom saken och avsiktligt beslutade de att undanhålla en del av de pengar de fått för åkerstycket. När de överbevisades om sin falskhet, blev deras straff en ögonblicklig död. De visste att Herren som de hade bedragit hade upptäckt dem, ty Petrus sade: “Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket? Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.” (Apg. 5:3, 4.)VFF1 585.1

Ett särskilt exempel var nödvändigt för att skydda den unga församlingen från att bli demoraliserad, för dess antal växte snabbt. Till alla som bekände Kristus då, och alla som senare skulle komma att bekänna hans namn, gavs på detta sätt en varning att Gud fordrar trohet i uppfyllandet av givna löften. Men trots detta stränga straff för bedrägeri och lögn, har samma synder ofta upprepats i den kristna församlingen och är vitt utbredda i våra dagar. Det har visats för mig att Gud gav detta exempel som en varning för alla som skulle komma att frestas på liknande sätt. Själviskhet och bedrägeri praktiseras dagligen i församlingen genom att undanhålla det som Gud gör anspråk på och därigenom rövar man från honom och motarbetar hans förordningar till att sprida sanningens ljus och kunskap ut över hela landet.VFF1 585.2