Att våga sig in på Satans mark

Bedragna, dödliga människor tillber onda änglar i tro att de ‘är deras döda vänner. Guds ord säger klart och tydligt, att de döda inte längre har någon del i vad som händer under solen. Spiritualisterna säger att de döda vet allting som sker under solen, att de har gemenskap med sina vänner på jorden och att de ger värdefulla informationer och utför underverk. “De döda prisa icke Herren, ingen som har farit ned i det tysta.” (Ps. 115: 17.) Satan förvandlar sig till en ljusets ängel och verkar med alla orättfärdighetens förvillelser. Han som kunde ta med Guds Son, vilken var gjord lägre än änglarna, och ställa honom på templets högsta torn och ta honom med upp på ett övermåttan högt berg och framställa för honom världens riken, han kan utöva sin makt på den mänskliga familjen, vilken är mycket svagare i vishet och styrka än vad Guds Son var, sedan han hade tagit på sig människans natur.VFF1 104.1

I denna fördärvade tidsålder håller Satan full kontroll över dem som har gått bort från ljuset och vågar sig in på hans mark. Han utövar sin makt på sådana människor på ett förfärande sätt. Min uppmärksamhet riktades på följande ord: “Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som. . . gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne...” (Kol. 2: 18.) Jag fick se att somliga tillfredsställer sin nyfikenhet och leker med det onda. De har ingen verklig tro på spiritualismen och skulle fly med förskräckelse vid tanken på att vara ett medium. Ändå vågar de vara på en sådan plats där Satan kan utöva all sin makt över dem. De menar inte att de skall tränga djupt in i detta verk, men de vet inte vad de gör. De vågar sig in på djävulens mark och frestar honom att bestämma över dem. Denne mäktige fördärvare betraktar dem som sina lagliga offer och utövar sin makt på dem, och det emot deras vilja. När de sedan önskar kontrollera sig själva kan de det inte. De överlät sitt sinne åt Satan och han kommer inte att släppa dem, utan hålla dem fångna. Ingen makt kan befria en sådan förledd människa utom Guds kraft, såsom svar på allvarliga böner från hans trogna efterföljare.VFF1 104.2