En kritisk tid för barnen

Låt inte barnen se att du är förargad på dem. Om de ger efter för frestelser och efteråt upptäcker och ångrar sina fel, förlåt dem lika villigt som du hoppas att din himmelske Fader skall förlåta dig. Undervisa dem vänligt och bind dem därmed till ditt eget hjärta. Det är en kritisk tid för barnen. Från alla sidor kommer inflytanden för att söka dra dem bort från dig, vilket du måste motarbeta. Lär dem att göra dig till sin förtrogne. Lär dem att berätta både sina glädjeämnen och bekymmer för dig. Genom att uppmuntra till detta kommer du att rädda dem från många snaror, som Satan lagt för deras oerfarna fötter. Var inte hård mot barnen och glöm inte bort din egen barndom, och att de endast är barn. Förvänta inte att de skall vara fullkomliga, och försök inte att göra dem till män och kvinnor i sitt handlingssätt på en gång. Om du gör det, kommer du att stänga den enda dörr som finns att nå deras hjärtan och driva dem att öppna sig för farliga inflytanden. Andra förgiftar deras unga sinnen innan du är medveten om faran.VFF1 145.2

Satan och hans härskara gör de allra största ansträngningar för att få styra barnens sinnen, och därför måste de behandlas med öppenhet, med kristen kärlek och ömhet. Detta kommer att ge dig ett starkt inflytande över dem och de känner att de kan visa dig obegränsat förtroende. Omge barnen med hemmets och gemenskapens behag. Om du gör detta kommer de inte att längta efter gemenskap med icke-kristna ungdomar. Satan verkar genom dessa i det att han påverkar och fördärvar den enes sinne genom den andres. Det är det mest effektiva sätt som han kan verka på. De unga har ett starkt inflytande på varandra. Deras samtalsämnen är inte utvalda och upphöjda. Det onda finns i luften. Om det inte bestämt motarbetas, finner det sitt hem ,i deras hjärtan där det slår rot, växer upp och bär en besmittad frukt i form av dåliga handlingar. På grund av det onda i världen och de nödvändiga restriktioner som måste läggas på barnen, borde föräldrar ha dubbel omsorg om att sluta dem till sina hjärtan och låta dem se att de vill göra dem lyckliga.VFF1 146.1