Förmätna ledare

En del gläder sig över och är stolta över att de har nådegåvor, som inte andra har. Må Gud befria sitt folk från sådana gåvor. Vad åstadkommer dessa gåvor för dem? Har de genom att bruka dessa gåvor förts in i trons enhet? Övertygar de icke-kristna om att Gud verkligen är med dem? När dessa oeniga, med sina olika synpunkter, kommer samman blir det både upphetsning och tungomålstal. De låter “sitt ljus” skina så att de icke-kristna kommer att säga: “Dessa människor är inte kloka. De låter sig ledas av falska känslor och därför vet vi att de inte har sanningen.” Sådana står direkt i vägen för syndare. Deras inflytande är effektivt när det gäller att hålla sökande människor borta från bl.a. sabbatssanningen. De kommer att få lön efter sina gärningar. Jag önskar för Guds skull att de verkligen skulle förändra sina liv eller lämna våra led. De skulle då inte stå i vägen för icke-kristna.VFF1 177.3

Gud har lett sådana män som under kamp och möda arbetat i åratal och varit villiga att göra vilket offer som helst. De har lidit brist och utstått prövningar för att föra sanningen ut till världen, och genom deras uthålliga och konsekventa liv har de sökt att få bort den skam som dessa fanatiker vållat Guds verk. De har mött motstånd av alla slag. De har bemödat sig dag och natt för att finna stöd för vår tro, så att de skulle kunna presentera sanningen i dess klarhet och harmoni och därmed motstå all opposition. Under hart arbete och psykiska prövningar i detta stora arbete har de slitits ner mer än normalt, så att de i förtid har grånat under denna hårda press. Men de har inte blivit utslitna förgäves. Gud ,har lyssnat till deras uppriktiga, tårfyllda och förtvivlade böner om att de skulle få både ljus och sanning, och att sanningen måtte lysa i dess klarhet för andra. Han har lagt märke till deras självförsakande ansträngningar och han kommer att belöna dem för det arbete de gjort.VFF1 178.1

Å andra sidan har en del framträtt som inte gjort sig den minsta möda att utforska dessa dyrbara sanningar. De har tagit emot några av dessa som t.ex. sabbatssanningen i helt färdigt skick och visat den ‘största tacksamhet för det som inte kostat dem någon möda. Dessa är lika Kora, Datan och Abiram och säger som dessa: “Nu må det vara nog. Hela menigheten är ju helig, alla äro det, och Herren är mitt ibland dem.” (4 Mos. 16: 3.) Därmed vanärar de dem på vilka Gud lagt bördan att leda sitt verk. De är främmande för tacksamhet. De är egensinniga och oemottagliga för argument och det kommer att leda till deras egen undergång.VFF1 178.2

Gud har välsignat sitt folk som har gått framåt, i det att de har följt hans planer. Han har fört folk från alla grupper av människor in i evangelii gemenskap. Tvivlare har övertygats om att Gud är med sitt folk och de har ödmjukat sina hjärtan och tagit emot och blivit lydiga sanningen. Guds verk går ständigt framåt. Trots alla bevis på att Gud lett ett helt folk finns det, och kommer det alltid att finnas, sådana som bekänner sig tro på sabbatssanningen men som vill gå vid sidan av samfundet och tro och handla som de vill. Deras åsikter är förvirrade. Deras bristande enhet i trosfrågor är ett tydligt bevis på att Gud inte är med dem. Av människor i världen placeras sabbaten och deras felaktiga trosläror på samma nivå och båda förkastas.VFF1 179.1

Gud är vred på dem som följer en sådan väg att världen tvingas att hata dem. Om en kristen hatas på grund av sina goda gärningar och för att :han följer Kristus kommer han att få sin lön. Men om han hatas därför att han inte handlar så att han blir omtyckt, om man inte tycker om honom på grund av hans ohyfsade uppträdande och därför att han använder vårt budskap för att tvista med sina grannar och lever så att sabbaten blir så avskyvärd som möjligt för dem, då är han en stötesten för syndare - en skam för evangelium. Om han inte ängrar sig vore det bättre för honom att “en kvarnsten hängdes omkring hans hals och han sänktes ned i havets djup”.VFF1 179.2

Vi borde inte ge icke kristna orsak att smäda vår tro. Vi kan tyckas vara egendomliga och besynnerliga och borde därför inte bete oss på ett sådant sätt att det ger icke-kristna anledning att tycka att vi är underligare än vad vår tro kräver av oss.VFF1 179.3

Det finns i den mänskliga naturen en tendens att rusa från den ena ytterligheten till den andra. Många är fanatiker. De förtärs av ett brinnande nit, vilket genom misstag förväxlas med religion, men det är karaktären som utgör det sanna beviset på lärjungaskap.VFF1 179.4

Har de Kristi saktmod och hans ödmjukhet och godhet? Kr själens tempel tömt på stolthet, högmod, själviskhet och kritik? Om inte, vet de inte vad slags anda som behärskar dem. De förstår inte att sann kristendom består i att bära mycken frukt till Guds ära.VFF1 180.1

Andra går till ytterligheter i sin likhet med världen. Det finns ingen klar och tydlig skiljelinje mellan dem och världsliga människor. Om det i något fall händer att människor drivs bort från sanningen genom en hård, dömande och kritisk anda, drar de slutsatsen att bekännande kristna saknar principer och inte vet något om hjärtats och karaktärens förändring. “På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.” (Matt. 5: 16.) (1861, band 1, sid. 305, 306)VFF1 180.2

Herren väntar av sitt folk att de skall använda sitt förstånd och inte ersätta det med intryck och känslor. Hans budskap kommer att kunna förstås av hans barn. Hans undervisning kommer att vara sådan att den rekommenderar sig själv för tänkande människor. Den är avsedd att kunna upplyfta människors sinnen. Guds kraft visas inte vid varje tillfälle. Människors nöd är Guds tillfälle. (1861, band 1, sid. 230.)VFF1 180.3

När de som har varit närvarande vid och upplevt falska uppenbarelser, blir övertygade om sina misstag, då drar Satan nytta av deras fel och söker ständigt påminna dem om dessa för att göra dem rädda för allt som har med andliga manifestationer att göra. Därigenom söker han att ödelägga deras tro på sann gudsfruktan. Därför att de en gång blev bedragna vågar de inte göra någon allvarlig ansträngning som till exempel uppriktig bön till Gud om särskild hjälp till seger. Sådana får inte låta Satan vinna sitt syfte och driva dem till kall formalism och otro. De måste komma ihåg att Guds grundvalar står fast. “Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock varje människa är en lögnare’.” Människors enda trygghet är att sätta sina fötter på den fasta klippan och att se och förstå den tredje ängelns budskap, och att värdesätta, älska och lyda sanningen. (1862, band 1, sid. 323, 324.)VFF1 180.4