Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Adventbudskapet - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Döden är ej ett evigt liv i plågor.

    Satan började sin förförelse i Eden. Han sade till Eva: “Ingalunda skolen I dö.” Detta var satans första undervisning angående själens odödlighet, och från denna tid ända till nu har han fortsatt med denna förvillelse och skall fortsätta därmed, till dess Gud befriar sina barn ur fångenskapen. Jag hänvisades till Adam och Eva i lustgården. De åto av det förbjudna trädet och de blevo utdrivna ur lustgården, på det att de ej skulle äta av livets träd och bliva odödliga syndare. Frukten av detta träd skulle för eviga odödligheten. Jag hörde en ängel fråga: “Vem av Adams släkte har gått förbi det ljungande svärdet och ätit av livets träd?” Jag hörde en annan ängel svara: “Icke en av Adams släkte har gått förbi det ljungande svärdet och ätit av trädet, därför finnes ingen odödlig syndare.” Den själ, som syndar, skall dö en evig död - en död, angående vilken det ej gives något hopp om någon uppståndelse; och då skall Guds vrede upphöra.ADB 271.1

    Det väckte min förvåning, att satan kunde hava sådan framgång i att få människorna att tro, att dessa Guds ord: Den själ, som syndar, skall dö”, skulle betyda, att den själ, som syndar, skall ej dö, utan leva i eviga plågor. Ängeln sade: “Liv är liv, antingen det leves i smärta eller i lycka. Döden är utan smärta, utan glädje, utan hat.”ADB 271.2

    Satan befallde sina änglar göra en särskild ansträngning för att utbreda den första lögnen, som uttalades till Eva i lustgården: “Ingalunda skolen I dö”; och allt efter som människorna antogo villfarelsen och leddes att tro, att människan var odödlig, förde satan dem vidare och fick dem att tro, att syndaren skulle leva i eviga plågor. Därmed var vägen beredd, så att satan kunde verka genom sina redskap och framställa Gud för människorna såsom en hämndgirig tyrann - en som störtar alla, som ej behaga honom, i helvetet och där låter dem erfara hans vrede; och under det de sålunda lida outsägliga kval och vrida sig i de eviga flammorna, framställes han såsom skådande ned på dem med tillfredsställelse. Satan visste, att om denna villfarelse blev antagen, skulle många komma att hata Gud i stället för att älska och tillbedja honom, samt att många skulle bliva ledda att tro, att bibelns hotelser ej skola få en bokstavlig uppfyllelse, då det skulle vara i strid med Guds goda och kärleksfulla karaktär, att han störtade sina skapade varelser i eviga kval.ADB 272.1

    En annan ytterlighet, som satan fört människorna till, är, att de fullständigt förbise Guds rättfärdighet och de hotelser, som bibeln omtalar, samt framställa honom såsom varande endast kärlek, så att ingen skall gå förlorad, utan alla, både heliga och syndare, skola bliva frälsta i hans rike.ADB 272.2

    Med tillhjälp av de allmänt utbredda oriktiga åsikterna angående själens odödlighet och den eviga pinan, använder satan tillfället att leda en annan klass människor att betrakta bibeln såsom en bok, vilken ej är inspirerad av Gud. De mena, att den lär mycket, som är gott, men de kunna ej lita på den och älska den, emedan-de blivit undervisade om att den innehåller läran om evig pina.ADB 273.1

    Så finns en annan klass människor, som satan för än längre, så att de t. o. m. förneka Guds tillvaro. Om bibelns Gud låter en del av människosläktet i all evighet lida fruktansvärda kval, så kunna de ej se någon rättvisa i hans karaktär. Därför förneka de bibeln och dess upphovsman och betrakta döden som en evig sömn.ADB 273.2

    Det finnes än vidare en klass människor, som äro rädda och fruktande. Satan frestar dessa att synda, och då de syndat, framhåller han för dem, att syndens lön är ej döden, utan ett liv i förfärliga plågor, som skola räcka evigheterna igenom. Genom att sålunda förstora helvetets plågor för dessa svaga själar, tager han sinnet i besittning, och följden blir, att de förlora förståndet. Nu fröjdas satan och hans änglar, medan fritänkaren och gudsförnekaren förena sig med dem i att håna kristendomen. De påstå, att detta onda är en naturlig följd av tron på bibeln och på dess upphovsman, då det i stället är resultatet aven allmänt utbredd villolära.ADB 273.3

    Jag såg, att den himmelska härskaran fylldes med vrede över detta satans listiga verk. Jag frågade, varför alla dessa villfarelser fingo lov att påverka människornas sinnen, då Guds änglar voro i stånd att lätt bryta fiendens makt, om de blott finge tillåtelse därtill. Jag såg då, att Gud visste, att satan skulle försöka alla konstgrepp för att ödelägga människorna; därför hade han låtit skriva sitt ord och framställt sina avsikter med människosläktet så tydligt, att den svagaste ej behövde fara vilse. Efter att ha givit människorna sitt ord har han omsorgsfullt bevarat det från att bliva omintetgjort av satan och hans änglar eller av några av satans redskap och representanter. Under det andra böcker bliva förstörda, är denna bok oförgänglig, och nära tidens slut, då satans förvillelser tilltaga, skall den få en så stor spridning, att alla, som önska det, kunna komma i besittning av ett exemplar och, såvida de önska, väpna sig mot satans bedrägerier.ADB 274.1

    Jag såg, att Gud på ett särskilt sätt bevarat bibeln, men på den tiden, då det endast fanns få exemplar av den, hade lärda män i några fall förändrat dess ordalydelse i den tron, att de gjorde den mera tydlig, medan de i verkligheten fördunklade det, som var klart, genom att få den att överensstämma med deras förutfattade meningar, som voro grundade på traditionen. Men jag såg, att Guds ord som ett helt utgör en fullkomlig kedja, av vilken den ena länken liksom går in i den andra. De som verkligen söka efter sanningen, behöva ej fara vilse, ty icke endast är Guds ord klart och tydligt i sin framställning av livets väg, utan den helige Ande gives som en vägledare, för att vi skola förstå livets väg, som uppenbaras i ordet.ADB 274.2

    Jag såg, att Guds änglar aldrig härska över människans vilja. Gud förelägger människorna livet och döden, och de få själva välja. Många önska livet, men fortsätta likväl vandringen på den breda vägen. I trots av Guds stora nåd och barmhärtighet, i det han givit sin Son i döden för dem, välja de att sätta sig upp mot Guds regering. De som ej välja att mottaga den frälsning, som blivit köpt så dyrt, måste lida straffet. Men jag såg, att Gud ej skall kasta dem i helvetet för att där lida evig pina, liksom han ej heller skall taga dem till himmelen, ty det skulle göra dem oändligt olyckliga att vistas i de renas och heligas sällskap. Däremot skall han tillintetgöra dem fullständigt och låta dem bliva såsom om de aldrig varit till; och därmed skall all rättfärdighet bliva uppfylld. Gud skapade människan av jordens stoft, och de olydiga och oheliga skola, i det de förtäras av eld, återvända till stoft. Jag såg, att Guds godhet och medlidsamhet rörande denna sak borde leda alla att beundra hans karaktär och tillbedja hans heliga namn. Då de ogudaktiga blivit utrotade från jorden, skall hela den himmelska härskaran säga: “Amen.”ADB 275.1

    Satan ser med stor tillfredsställelse därpå, att de, som bekänna Kristi namn, likväl hålla fast vid de villfarelser, som han själv är upphovet till. Hans verk består fortfarande i att uppfinna nya villfarelser, och hans makt och _konst i detta avseende tilltaga ständigt. Han ledde sina representanter, påvar och präster, att upphöja sig och att uppegga folket att bittert förfölja och tillintetgöra dem, som ej ville antaga hans villfarelser. O, vilka lidanden och kval måste ej Kristi dyra efterföljare tåla! Änglar hava fört noga räkenskap över allt detta. Satan och hans änglar sade till de änglar, som tjänade dessa lidande heliga, att de alla skulle dödas, så att ej en enda sann kristen skulle bliva kvar på jorden. Jag såg, att Guds församling den gången var ren. Det var då ingen fara för, att människor med fördärvade hjärtan slöto sig till församlingen; ty den sanne kristne, som vågade bekänna sin tro, lades på sträckbänken eller bålet eller pinades på andra sätt, som satan och hans änglar kunde uppfinna eller ingiva människorna att tillämpa.ADB 276.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents