Andra syner.
Under det syskonen på en sabbat år 1847 voro församlade i Topsham, Maine, gav Herren mig följande syn.ADB 41.1
Vi kände bönens ande i ovanlig grad, och under det vi bådo, kom den helige Ande över oss. Vi voro mycket lyckliga, Jag förlorade snart medvetandet om jordiska ting och inhöljdes av Guds härlighet i en syn. En ängel, som jag såg hastigt flyga till mig, förde mig med hast från jorden till den heliga staden. I staden såg jag ett tempel, där jag gick in, Innan jag kom till det första förhänget, gick jag genom en dörr. Detta förhänge drogs åt sidan, och jag gick in i det heliga. Här såg jag rökelsekaret, ljusstaken med sju lampor samt bordet med skådebröden. Efter att jag sett härligheten i det heliga, drog Jesus det andra förhänget åt sidan, och jag gick in i det allraheligaste.ADB 41.2
I det allraheligaste såg jag en ark. Locket och sidorna vara av renaste guld. Vid varje ända av arken stod en vacker kerub, som utbredde sina vingar över arken. Keruberna vände ansiktet mot varandra och såga nedåt. Mellan änglarna stod ett rökelsekar av guld. Över arken, där änglarna stodo, utbredde sig en övermåttan klar glans av härlighet, som såg ut som en tron, på vilken Gud satt. Jesus stod vid arken, och då de heligas böner stega upp till honom, steg rök upp från rökelsen i rökelsekaret, och Jesus uppsände deras böner med röken av rökelsen till sin Fader. I arken vara guldskrinet med mannat, Arons blommande stav och stentavlorna, som vara hoplagda såsom en bok. Jesus öppnade dem, och jag såg de tio buden, som vara skrivna därpå med Guds finger. På den ena stentavlan vara fyra bud skrivna och på den andra sex. De fyra på den första tavlan skena klarare än de övriga sex; men det fjärde, sabbatsbudet, överglänste dem alla, ty sabbaten blev bestämd att hållas till Guds namns ära. Den heliga sabbaten var härlig att betrakta - den omstrålades aven härlig glans. Jag såg, att sabbatsbudet icke blev fastnaglat vid korset. Hade det blivit fastnaglat vid korset, skulle också de andra nio buden ha blivit det, och vi hade då frihet att överträda dem alla, likaväl som att överträda det fjärde. Jag såg, att Gud hade icke förändrat sabbaten, ty den förändras aldrig. Men påven har förändrat den från den sjunde till den första dagen i veckan, ty han skulle förändra tider och lagar.ADB 42.1
Jag såg även, att om Gud förändrat sabbaten från den sjunde till den första dagen, så skulle han hava förändrat ordalydelsen i sabbatsbudet, som var skrivet på stentavlorna, vilka nu ligga i arken i det allraheligaste i det himmelska templet; det skulle då haft följande lydelse: “Den första dagen i veckan är Herrens, din Guds, sabbat.. Men jag såg, att det hade samma ordalydelse, som då det blev skrivet på stentavlorna med Guds finger och lämnat till Moses på Sinai: “Den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat.” Jag såg, att den heliga sabbaten är och skall fortfara att vara det, som skiljer mellan Guds sanna Israel och de otrogna, och att sabbaten är det stora ämne, som skall förena Guds kära, väntande barns hjärtan.ADB 43.1
Jag såg, att Gud hade barn, som icke ha kunskap om sabbaten och icke hålla den. De ha ej förkastat ljuset angående sabbaten. Och vid början av vedermödans tid blevo vi fyllda med den helige Ande, i det vi gingo ut och förkunnade sabbatssanningen mera fullständigt. Detta förbittrade kyrkosamfunden och dem, som blott till namnet vara adventister, emedan de ej kunde förneka sanningen angående sabbaten. Och vid denna tid insågo alla Guds utvalda tydligt, att vi hade sanningen, och de trädde ut och ledo förföljelsen tillsammans med os. Jag såg svärd, hungersnöd, farsoter och stor förvirring i landet. De ogudaktiga påstodo, att vi voro orsaken till att straffdomarna kommo över dem, och de uppreste sig och rådslogo om huru de skulle utrota oss från jorden, menande, att då skulle det onda upphöra.ADB 43.2
Under nödens tid flydde vi alla från städerna och byarna, men förföljdes av de ogudaktiga, som med svärdet gingo in i Guds barns hem. De lyfte svärdet för att döda oss, men det gick sönder och föll vanmäktigt som ett strå. Vi ropade nu alla både dag och natt efter befrielse, och ropet steg upp till Gud. Solen gick upp, och månen stod stilla. Floderna upphörde att flyta; mörka, tunga moln stego upp och stötte samman. Men det fanns en klar fläck av oföränderlig härlighet, varifrån Guds röst ljöd såsom ljudet av många vatten, skakande himmelen och jorden. Himmelen öppnade och slöt sig och var i rörelse. Bergen skälvde såsom löv för vinden och kastade omkring ojämna klippblock överallt. Havet kokade som en gryta och uppkastade stenar på stranden. Och under det Gud tillkännagav dagen och stunden för Jesu ankomst och förkunnade för sitt folk det eviga förbundet, talade han en mening och gjorde därefter ett uppehåll, medan orden rullade fram över jorden. Guds Israel stod med blicken riktad uppåt och lyssnade på orden, som utgingo från Jehovas mun och rullade ut över jorden som det starkaste åskdunder. Det var övermåttan högtidligt. Och vid slutet av varje mening ropade de heliga: “Ära, halleluja!” Deras ansikten upplystes av Guds härlighet, och härligheten strålade från dem, liksom den strålade från Moses’ ansikte, då han kom ned från Sinai. De ogudaktiga kunde ej se på dem på grund av den härlighet, som utstrålade från dem. Och då den eviga välsignelsen uttalades över dem, som ärat Gud genom att helighålla hans sabbat, ljöd ett mäktigt rop om seger över vilddjuret och dess bild.ADB 44.1
Därpå började jubelåret, då landet skulle vila. Jag såg den gudfruktige slaven resa sig segrande upp och skaka av sig de bojor, som bundo honom, under det hans ogudaktiga herre var förvirrad och ej visste, vad han skulle göra; ty de ogudaktiga kunde ej förstå de ord, som Gud talade. Snart visade sig den stora vita skyn. Dess utseende var härligare än någonsin förr. På skyn satt Människosonen. Först kunde vi icke se Jesus på skyn, men då den kom närmare jorden, kunde vi se hans älskliga gestalt. Då denna sky först visade sig, var den Människosonens tecken i himmelen. Guds Sons röst kallade fram de heliga avsomnade, iförda odödlighet. De levande heliga blevo förvandlade i ett ögonblick och bortryckta tillsammans med de uppståndna i en skyvagn, vars utseende var utomordentligt härligt, då den rullade uppåt.ADB 45.1
På vagnens båda sidor voro vingar och inunder hjul, och då vagnen rullade uppåt, ropade hjulen: “Helig!” och då vingarna rörde sig, ropade’ också de: “Helig!” och den heliga änglaskaran omkring skyn ropade: “Helig, helig, helig är Herren Gud, den allsmäktige!” och de heliga i skyn ropade: “Ära, halleluja!” Och vagnen rullade upp till den heliga staden. Jesus öppnade den gyllene stadens portar och förde oss in. Här blevo vi hälsade välkomna; ty vi hade hållit “Guds bud” och fingo “tillträde till livets träd”.ADB 46.1