Nödens tid.

Jag såg de heliga lämna städerna och landsbygden, sammanslutande sig i grupper och uppehållande sig på de mest avsidesliggande platser. Änglar försågo dem med föda och vatten, under det de ogudaktiga ledo hunger och törst. Jag såg de ledande männen på jorden rådslå, under det satan och hans änglar kretsade omkring dem. Jag såg en skrivelse, varav exemplar spredos i olika delar av landet, innehållande befallningen, att om ej de heliga ville avstå från sin egendomliga tro, uppgiva sabbaten och helighålla den första dagen i veckan, så stod det folket fritt att efter en viss tid döda dem. Men under denna prövningens stund voro de heliga besinningsfulla och lugna, i det de helt förtröstade på Gud och hans löfte om att en utväg skulle öppnas för dem till räddning. På många platser angrepo de ogudaktiga de troende, innan tiden för befallningens verkställande ännu var kommen; men änglar i skepnad av krigsmän stredo för dem. Satan sökte efter tillfälle att föröda den Högstes heliga; men Jesus bjöd sina änglar att vaka över dem. Gud skulle bliva ärad genom att i hedningars åsyn göra ett förbund med dem, som hållit hans lag; och Jesus skulle bliva ärad genom att låta de trogna, som så länge väntat på honom, bliva förvandlade utan att se döden.ADB 358.1

Snart såg jag de heliga lida stora andliga kval. De tycktes vara omringade av jordens ogudaktiga inbyggare. Allt tycktes vara emot dem. Några började frukta, att Gud överlämnat dem att omkomma genom de ogudaktigas hand. Men om deras ögon kunnat upplåtas, skulle de hava sett, att de voro omgivna av Guds änglar, Därefter kom en stor skara av förbittrade ogudaktiga människor, och så ytterligare en mängd onda .änglar, som påverkade de ogudaktiga att döda de heliga. Men för att närma sig de heliga måste de ogudaktiga först komma förbi denna mäktiga skara av heliga änglar. Detta kunde de ej göra, utan Guds änglar fingo dem att vika och kommo även de onda änglar, som trängde sig omkring dem, att draga sig tillbaka.ADB 358.2

Detta var en fruktansvärd ångestens stund för de heliga. Dag och natt ropade de till Gud om räddning, men så vitt man kunde se, fanns ingen räddning. De ogudaktiga hade redan börjat triumfera, i det de ropade: “Varför befriar eder Gud eder icke ur våra händer? Varför faren I ej upp till himmeien och rädden edra liv?” Men de heliga aktade ej på dem. Liksom Jakob kämpade de med Gud. Änglarna längtade efter att befria dem, men de måste dröja ännu litet: Guds folk måste dricka kalken och döpas med dopet. Trogna i fullbordaudet av sin uppgift förblevo änglarna på sin post. Gud ville ej tillåta, att hans namn blev förhånat bland hedningarna. Tiden var nästan kommen, då han skulle lägga sin väldiga makt i dagen och skaffa sina heliga en härlig förlossning. Till sitt namns förhärligande skulle han befria varenda en av dem, som tålmodigt hade väntat på honom och vilkas namn voro skrivna i boken.ADB 359.1

Jag blev hänvisad till den trogne Noa. Då det började regna och floden kom, hade Noa och hans familj gått in i arken, och Gud hade stängt igen dörren efter dem. Före floden hade Noa troget varnat jordens inbyggare, under det de hånat och bespottat honom. Och då vattenmassorna störtade ned över jorden och den ena efter den andra drunknade, sågo de arken, som de gjort så mycket spe av, flyta lugnt på böljorna med den trofaste Noa och hans familj i säkerhet. Och jag såg, att på samma sätt skall Guds folk, som troget varnat världen för den tillkommande vreden, bliva räddat. Gud ville ej tillåta de ogudaktiga att tillintetgöra dem, som väntade på förvandling och som ej ville lyda vilddjurets befallningar eller taga dess märke. Jag såg, att om de ogudaktiga fått tillåtelse att döda de heliga, så skulle det ha fröjdat satan och hela hans onda här samt alla dem, som hata Gud. Vilken seger skulle det ej blivit för satan, om han i den sista, avgörande striden fått makt över dem, som så länge väntat att se honom, som de älskat!ADB 360.1

De som hava hånat tanken angående de heligas himmelsfärd, skola få bevittna Guds omsorg om sina barn och få se deras härliga befrielse. Då de heliga lämnade städerna och landsbyarna, blevo de förföljda av de ogudaktiga, som sökte döda dem. Men de svärd, som lyftes för att döda Guds folk, gingo sönder och nedföllo lika vanmäktiga som ett halmstrå. Änglar från Gud beskyddade de heliga. Deras rop dag och natt om befrielse uppsteg till Herren.ADB 360.2