De heligas belöning.

Därefter såg jag ett mycket stort antal änglar bringa härliga kronor från staden - en krona åt envar av de heliga, med vars och ens namn anbragt på kronan. Då Jesus bad om kronorna, överräckte änglarna dem åt honom, och med sin egen högra hand satte Jesus kronorna på de heligas huvuden. På liknande sätt hämtade änglarna harporna, och Jesus räckte även dessa åt de heliga. De ledande änglarna anslago först tonen, varpå envar höjde sin röst i tacksam, glad lovsång, och varje hand rörde sig med färdighet över harpans strängar, frambringande melodisk musik i rika, fullkomliga toner. Därnäst såg jag Jesus föra den återlösta skaran till stadens port. Han fattade tag i porten och svängde den tillbaka på de skinande gångjärnen och bjöd dem, som hållit sabbaten, att träda in. Inne i staden fanns allt, som kunde glädja ögat. Överallt var prakt och härlighet. Jesus betraktade därpå sina återlösta heliga; deras ansikten lyste av härlighet, och i det han fäste sina kärleksfulla ögon på dem, sade han med sin fylliga, melodiska stämma: “Jag ser det, som min själ mödit sig för, och är nöjd. Denna fullhet av härlighet hör eder till i all evighet. Edra sorger äro slut. Där skall ej mer finnas död, ej heller sorg, ej heller rop, ej heller värk varder mer!” Jag såg den återlösta skaran böja sig och kasta de strålande kronorna ned för Jesn fötter, varefter de, sedan hans kärleksfulla hand rest upp dem, berörde sina guldharpor och fyllde hela himmelen med sång och musik till Lammets ära.ADB 365.1

Därefter såg jag Jesus föra sitt folk till livets träd, och åter hörde vi hans älskade röst, livligare än någon musik, som någonsin ljudit i dödliga människors öron, säga: “Löven på detta träd tjäna till läkedom för folken. Äten därav alla!” På livets träd fanns den härligaste frukt, av vilken de heliga kunde njuta fritt. I staden stod en övermåttan härlig tron, varifrån utgick livets vatten, klar som kristall. På varje sida av denna flod stod livets träd, och på flodens stränder stodo andra vackra träd, som buro frukt, vilken var god att äta.ADB 366.1

Språket är allt för vanmäktigt för att beskriva himmelen. Då detta skådespel upprullas för min syn, förstummas jag av förvåning. överväldigad av den underbara prakten och den utomordentliga härligheten nedlägger jag pennan och utbrister: “0, vilken kärlek! Vilken underbar kärlek!” Det mest upphöjda språk förmår ej att beskriva himmelens härlighet eller den frälsande kärlekens oändliga djup.ADB 366.2