Satans fall.

Satan var en gång en ärad ängel i himmelen, som stod näst Kristus i rang. Hans ansikte var, liksom de andra änglarnas, milt och bar en prägel av lycka. Hans panna var hög och bred och röjde stor intelligens. Hans gestalt var fullkomlig, hans hållning ädel och majestätisk. Men då Gud sade till sin son: “Låt oss göra människor till vår avbild”, blev satan avundsjuk på Jesus. Han önskade själv bliva rådfrågad angående människans skapelse, och då han icke blev det, fylldes hans hjärta med avund och hat. Näst Gud önskade han vara föremål för de största ärebetygelser i himmelen.ADB 175.1

Intill denna tid hade ordning, harmoni och fullkomlig överensstämmelse med Guds regering varit rådande i himmelen. Det var den största synd att sätta sig upp mot hans förordningar och vilja. Hela himmelen tycktes vara i rörelse. Änglarna samlades i grupper, och varje division anfördes aven högre kommenderande ängel. Satan, som var besluten att upphöja sig själv och ovillig att underkasta sig Jesu auktoritet, riktade lögnaktiga beskyllningar mot Guds regering. Några av änglarna sympatiserade med satan i hans uppror, under det andra kraftigt försvarade Guds ära och vishet, i det han gav sin Son makt. En strid uppstod bland änglarna. Satan och de som sympatiserade med honom, sökte reformera Guds styrelse. De önskade tränga in i hans outrannsakliga vishet för att få veta, vad hans avsikt var med att upphöja Jesus och utrusta honom med sådan obegränsad makt och myndighet. Och de. satte sig upp mot Sonens auktoritet. Hela den himmelska härskaran sammankallades inför Fadern för att vars och ens sak måtte avgöras. Det blev då bestämt, att satan skulle utkastas från himmelen tilljka med alla de änglar, som slutit sig till honom i upproret. Nu uppstod strid i himmelen, Änglar deltogo i striden; satan önskade besegra Guds Son och dem, som underkastade sig hans vilja. De goda och trofasta änglarna vunno seger, och satan blev utkastad från himmelen tillika med sina anhängare.ADB 175.2

Efter att satan och de, som föllo med honom, blivit utestängda från himmelen, och sedan han förstod, att han för alltid förlorat sin renhet och härlighet, ångrade han sig och önskade åter få tillträde till himmelen. Han var villig att intaga sin rätta plats eller vilken annan plats som helst, som måtte anvisas honom. Men nej, himmelen fick ej utsättas för denna fara. Hela himmelen hade kunnat bli förstörd, om satan åter fått komma dit, ty synden hade sin upprinnelse hos honom, och han bar upprorsfröet inom sig. Både ban och hans anhängare gräto och bådo att åter bliva tagna till nåder hos Gud. Men deras synd - deras hat och avund - hade varit så stor, att Gud ej kunde utplåna den. Den måste förbliva för att få sitt slutliga straff.ADB 176.1

Då satan kom till full klarhet om, att ingen möjlighet fanns för honom att åter finna nåd inför Gud, började hans illvilja och hat att visa sig. Han rådgjorde med sina änglar, och en plan lades för att fortfarande motarbeta Guds styrelse. Då Adam och Eva sattes i den härliga lustgården, lade satan planer för att fördärva dem. Om detta lyckliga par var Gud lydigt, fanns intet sätt, varpå lyckan kunde berövas dem. Satan kunde ej utöva sin makt över dem, med mindre de visade olydnad mot Gud och förverkade hans ynnest. En eller annan plan måste därför läggas för att förleda dem till olydnad, så att de ådrogo sig Guds misshag och mera direkt kommo under satans och hans änglars inflytelse. Det blev då beslutat, att satan skulle ikläda sig en annan skepnad och låtsas som om han hyste intresse för människorna. Han måste bringa Guds sannfärdighet i tvivelsmål och skapa tvivel om huruvida Gud verkligen menade, vad han sade. Därnäst måste han väcka människornas nyfikenhet och leda dem att söka intränga i Guds outrannsakliga planer - alldeles samma synd, som satan gjort sig skyldig till - och att fundera ut, vad orsaken kunde vara till den begränsning Gud gjort med hänsyn till att äta av kunskapens träd.ADB 177.1