Det stora avfallet.
Jag blev visad framåt till den tid, då hedniska avgudadyrkare på ett hänsynslöst sätt förföljde de kristna och dödade dem. Blod flöt i strömmar. Den ädle, den lärde och den olärde bland folket blevo alla dräpta utan skonsamhet. Rika familjer blevo fattiga, emedan de ej ville avsäga sig sin tro. Oaktat den förföljelse och det lidande, som dessa kristna måste utstå, ville de dock ej sänka sin fana. De bevarade sin gudsdyrkan ren. Jag såg, att satan fröjdade sig och jublade över deras lidanden. Men Gud” såg med stort välbehag på sina trofasta martyrer. Hans kärlek till de kristna, som levde under denna fruktansvärda tid, var mycket stor, därför att de voro villiga att lida för hans skull. Varje lidande, som de utstodo, förökade deras belöning i himmelen.ADB 261.1
Ehuru satan gladde sig över de heligas lidanden, var han ej nöjd. Han önskade härska över såväl själen som kroppen. De lidanden, som de kristna utstodo, drevo dem blott närmare Herren, kom dem att älska varandra och ledde dem att mer än någonsin frukta för att misshaga honom. Satan önskade förmå dem att förtörna Gud, ty då skulle de mista sin kraft, sin själsstyrka och sin ståndaktighet. Medan tusenden blevo dödade, uppstodo andra, som intaga deras platser. Satan såg, att han förlorade sina undersåtar, ty ehuru de kristna leda förföljelse och död, tillhörde de Jesus Kristus och skulle bliva undersåtar i hans rike. Satan lade därför sina planer för att föra en mera fruktbärande kamp mot Guds regering och för att omintetgöra församlingen. Han ledde de hedniska avgudadyrkarna att antaga en del av den kristna tron. De bekände sig tro på Kristi korsfästelse och uppståndelse och ville sluta sig till Jesu efterföljare utan någon hjärteförändring. O, vilken fara för församlingen! Detta var en tid av andlig ångest. Några menade, att om de kristna stege ned och förenade sig med dessa avgudadyrkare, som hade omfattat en del av den kristna tron så skulle det bliva ett medel till dessa hedningars fulla omvändelse. Satan sökte därför fördärva bibelns lära.ADB 261.2
Jag såg, att kristendomens fana slutligen sänktes och att hedningarna förenade sig med de kristna. Dessa avgudsdyrkare utgåva sig för att vara omvända, men förde dock sitt avguderi med sig in i församlingen på så sätt, att de blott förvandlade föremålen för sin dyrkan till helgonbilder, ja, t. o. m. bilder av Kristus och jungfru Maria. Allt efter som Kristi efterföljare småningom förenade sig med dessa hedningar, blev den kristna religionen fördärvad; församlingen förlorade sin renhet och kraft. Några, som ej ville förena sig med dem, bevarade sin renhet och tillbåda Gud allena. De ville ej tillbedja en bild av något varken i himmelen ovantill eller på jorden nedantill.ADB 262.1
Satan fröjdade sig över att så många kristna avföllo från tron. Därpå uppeggade, han den fallna församlingen till att tvinga dem,. som ville bevara sin religion ren, att antingen antaga dess ceremonier och bilddyrkan eller också bliva dödade. Förföljelsens eld tändes åter mot Kristi sanna församling, och miljoner blevo utan barmhärtighet dödade.ADB 263.1
Detta blev framställt för mig på följande sätt: En stor skara hedniska avgudadyrkare bura ett stort baner med bilder av solen, månen och stjärnorna. Denna skara tycktes vara mycket vild och förbittrad. Jag fick därpå se en annan skara, som bar ett rent, vitt baner, varpå stod skrivet: “Renhet och helighet för Herren.” Denna skaras anletsdrag vittnade om fasthet och himmelsk resignation. Jag såg de hedniska avgudadyrkarna närma sig den, och stor manspillan uppstod. De kristna mejades ned framför dem, men de kristna trängde sig allt närmare tillsammans och uppreste baneret än mer. Under det många föllo, komma andra och intaga deras platser kring baneret.ADB 263.2
Jag såg, att avgudadyrkarna rådslogo med varandra. Då det ej lyckades dem att få de kristna att ge vika, komma de överens om en annan plan. Jag såg, att de sänkte sitt baner, varpå de närmade sig den ståndaktiga skaran av kristna och framställde förslag till dem. Till att börja med avslogos förslagen helt och hållet. Därefter såg jag den kristna skaran hålla rådplägning. Några sade, att de ville sänka baneret, gå in på förslagen och rädda sina liv, samt att de tillslut skulle kunna få kraft att höja sitt baner bland hedningarna. Det fanns emellertid några få, som ej ville gå in på denna plan, utan ståndaktigt föredrogo att dö, medan de upplyfte baneret i stället för att sänka det. Därnäst såg jag många sänka baneret och sluta sig till hedningarna, men de ståndaktiga och orubbliga grepo det åter och höllo det högt. Jag såg, att några ständigt lämnade den skara, som bar det rena baneret, och förenade sig med avgudadyrkarna under det svarta baneret för att förfölja dem, som buro det vita. Många blevo dödade, men det vita baneret höjdes högt och troende trädde fram och ställde sig under det.ADB 263.3
Judarna, som först uppväckte hedningarnas raseri mot Jesus, skulle ej slippa undan ostraffade. Då Pilatus i domsalen betänkte sig, då han skulle döma Jesus, ropade de förbittrade judarna: “Hans blod komme över oss och över våra barn!” Judafolket har erfarit uppfyllelsen av denna fruktansvärda förbannelse. som de nedkallade över sina egna huvuden. Både hedningar och så kallade kristna hava varit deras fiender. I sin nitälskan för Kristus, som judarna korsfäste, menade dessa s. k. kristna, att ju större lidanden de kunde tillfoga dem, dess behagligare skulle det vara för Gud. Många av de otrogna judarna blevo därför dödade, under det andra jagades från plats till plats och straffades på alla möjliga sätt.ADB 264.1
Kristi och lärjungarnas blod var över dem, och de hemsöktes av fruktansvärda straffdomar, Guds förbannelse följde dem, och de blevo ett ordspråk och en visa såväl för hedningar som för s.k.kristna. De blevo vanärade, skydda och avskydda, såsom hade de varit brännmärkta liksom Kain. Men jag såg, att Gud på ett underbart sätt bibehållit detta folk och spritt det över jorden, för att de skulle bliva betraktade som i särskild grad hemsökta av Guds, förbannelse. Jag såg, att Gud hade lämnat judarna som en nation, men att enskilda individer bland dem skola omvända sig och riva bort täckelset från sina hjärtan och förstå, att profetian om dem gått i uppfyllelse; de skola antaga Jesus såsom världens Frälsare och inse, hur stor synd nationen begick, då den förkastade och korsfäste honom.ADB 265.1