Samarbete

“Vi är ju varandras lemmar.” (Ef 4:25)VTM 303.1

Inget påverkar barnen starkare än hemmet för att forma deras karaktär. Lärarnas arbete ska komplettera föräldrarnas, inte ersätta det. Föräldrar och lärare bör samarbeta i allt som gäller barnens välbefinnande.VTM 303.2

Samarbetet ska börja i hemmet hos föräldrarna själva. I barnens uppfostran har de gemensamt ansvar och de bör ständigt sträva efter att handla tillsammans. De bör överlåta sig åt Gud och söka hjälp hos honom för att stödja varandra. De bör lära sina barn att vara trogna mot Gud och hans principer och därmed trogna mot sig själva och alla de har med att göra.VTM 303.3

De barn som fått sådan uppfostran kommer inte att störa eller bråka när de kommer till skolan. De blir till stöd för lärarna och en förebild och uppmuntran för sina kamrater.VTM 303.4

Föräldrar som har uppfostrat sina barn så, kommer sannolikt inte att kritisera lärarna. De känner att både barnens intressen och rättvisa mot skolan kräver att de så långt som möjligt stöder och respekterar den som delar deras ansvar.VTM 303.5

På det området misslyckas många föräldrar. På grund av förhastad, ogrundad kritik, förstör de ofta nästan allt det inflytande som trogna och självuppoffrande lärare har på eleverna. Många föräldrar som skämt bort sina barn genom att vara släpphänta överlåter den obehagliga uppgiften till lärarna att gottgöra deras vårdslöshet. Och sedan gör de det nästan omöjligt genom sitt eget sätt att handla. De kritiserar och klandrar skolans ledning, och det uppmuntrar uppstudsighet hos barnen och ger dem stöd för sina dåliga vanor.VTM 303.6

Om det är nödvändigt med kritik eller förslag i fråga om lärarnas arbete, ska det göras privat. Om det inte leder till resultat, bör frågan överlåtas till dem som ansvarar för skolans ledning. Man bör inte säga eller göra något som kan minska elevernas respekt för dem som i så hög grad påverkar deras välbefinnande.VTM 304.1