Statsminister i två riken

Redan i sin ungdom visade Daniel orubblig trohet mot Gud och kompromisslös självbehärskning. Hans värdighet och hövliga hänsynsfullhet vann tillgivenhet och gunst hos den hedniska officer som hade ansvaret för honom. Det dröjde inte länge förrän han upphöjdes till statsminister i riket. Och den posten behöll han under flera regenters tid, till och med när riket föll samman och ett rivaliserande rike upprättades. Hela tiden visade han prov på en sådan vishet och sådana statsmannaegenskaper, en så fullständig finkänslighet och artighet, en godhet i förening med okuvlig principfasthet att inte ens hans fiender kunde “finna något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst.” Dan 6:4.VTM 68.2

Eftersom Daniel så fullständigt litade på Gud fick han profetisk förmåga. Samtidigt som man hedrade honom med en hög politisk ställning där han blev anförtrodd rikets hemligheter, hedrade Gud honom som sin ambassadör och avslöjade för honom vad som skulle ske i framtiden. På grund av sitt umgänge med Guds ambassadör tvingades de hedniska regenterna att erkänna Daniels Gud. “l sanning”, förklarade Nebukadnessar, “er Gud är en Gud över andra gudar och en herre över kungar och en uppenbarare av hemligheter.” Dan 2:47. I sin skrivelse “till alla folk och stammar och språk som fanns på hela jorden” upphöjde Darejaves “Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som förblir evinnerligen, och hans rike är sådant att det inte kan förstöras och hans välde består intilländen. Han är en räddare och hjälpare, och han gör tecken och under i himmelen och på jorden.” Dan 6:25-27.VTM 68.3