Visa människan till livet

En palm som utsatts för stekande sol och häftiga sandstormar står där grön och frodig och bär frukt mitt i öknen. Rötterna får sin näring från levande källor. Man kan se den gröna kronan lång väg över den uttorkade, öde slätten och vandraren som är färdig att dö kämpar sig fram mot den svala skuggan och det livgivande vattnet.VTM 132.2

Trädet i öknen är en symbol på det som Gud avser att hans barn ska göra här i världen. De ska leda trötta människor som är fyllda av oro och redo att förgås i syndens öken till det levande vattnet. De ska visa sina medmänniskor på honom som bjuder in dem: “Är någon törstig, så kom till mig och drick” Joh 7:37.VTM 132.3

De breda, djupa floderna som utgör huvudtransportleder för trafiken i de stora länderna anses vara av världsomfattande betydelse, men hur är det med de små rännilarna som hjälper till att forma den stora floden? Om det inte var för dem, skulle floden försvinna. Hela dess tillvaro beror på dem.VTM 133.1

På samma sätt hedras människor som fått i uppdrag att utföra något stort verk som om framgången bara berodde på dem. Men en sådan framgång kräver troget samarbete med ett otal ödmjuka arbetare som världen inte känner till. Uppdrag som inte fått beröm, arbete utan erkännande. Så är det för de flesta som arbetar. Och bland dem finns det många som är fyllda av missnöje och som tycker att livet är bortslösat.VTM 133.2

Men den lilla rännilen som rinner sin tysta väg genom skogsdungar och ängar och för med sig hälsa, bördighet och skönhet, gör lika mycket nytta på sin väg som den breda floden. Den bidrar till flodens liv och floden hjälper den att utföra det som den inte ensam skulle ha kunnat göra.VTM 133.3

Många behöver dra lärdom av det här. Vi avgudar begåvning för mycket och har för stort begär efter hög ställning i samhället. Det finns alltför många som ingenting vill göra om de inte får erkännande som ledare, alltför många som måste få beröm för att inte förlora intresset att arbeta. Det vi behöver lära oss är att vara trogna och på bästa sätt använda de förmågor och möjligheter vi har och vara nöjda med den lott vi fått av Gud.VTM 133.4