Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Överväldigade av skräck

    När de trodde sig vara förlorade, uppenbarade sig en mystisk skepnad i en ljusstrimma som närmade sig över vattnet. De visste inre att det var Jesus. Den som kommit till deras hjälp trodde de var en fiende. De överväldigades av skräck. De händer som gripit om årorna med järnhårda muskler släppte sitt grepp. Båten kastades viljelöst av vågorna. Allas blickar var riktade mot denna gestalt som vandrade på de vitskummiga vågorna i den vredgade sjön.VP 375.2

    De trodde att det var ett varsel som förebådade deras undergång. De ropade högt av fruktan. Jesus fortsatte som om han hade velat gå förbi dem. Men nu kände de igen honom och ropade till honom om hjälp. Deras älskade Mästare vänder sig om. Hans röst stillar deras fruktan: “Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta!”VP 375.3

    Så snart de hade blivit övertygade om att det verkligen var Mästaren blev Petrus nästan utom sig av glädje. Som om han ändå inte riktigt kan tro det, ropar han: “Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.” Jesus sade: “Kom!”VP 375.4

    När Petrus såg på Jesus, gick han med säkra steg, men så snart han med självbelåtenhet tittade sig omkring på sina kamrater i båten, vände han sina blickar från Frälsaren. Vinden var våldsam. Vågorna gick höga och tornade upp sig mellan honom och Mästaren. Han blev rädd. För ett ögonblick skymdes Jesus för hans blick. Nu var hans tro borta. Han började sjunka. Men medan det mörka vattnet talade om död, lyfte Petrus sin blick från de rasande vågorna och fäste den på Jesus och ropade: “Herre, hjälp mig!” Genast grep Jesus den utsträckta handen och sade: “Du klentrogne, varför tvivlade du?”VP 375.5

    Hand i hand, sida vid sida, gick Mästaren och Petrus tillsammans fram mot båten. Petrus var nu kuvad och stilla. Han hade ingen orsak att skryta för sina kamrater. Genom otro och självgodhet hade han ju varit nära att förlora sitt liv. När han vände blicken från Jesus förlorade han fotfästet och sjönk bland vågorna.VP 376.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents