Högmod vänds i ödmjukhet

Han insåg storleken av den skuld som han hade till sin Herre. Hans högmod vändes i ödmjukhet. Han omvände sig och den stolte farisén blev en ödmjuk, självuppoffrande efterföljare.VP 562.2

Maria hade betraktats som en stor syndare, men Jesus kände till de omständigheter som hade präglat hennes liv. Han kunde ha utsläckt varje gnista av hopp i hennes sinne, men det gjorde han inte. Han var den som hade lyft henne upp ur förtvivlan och ruin. Sju gånger hade hon hört honom tillrättavisa de demoner som hade kontrollerat hennes sinne. Hon hade hört hans starka rop till sin Fader för hennes skull. Hon visste hur motbjudande synden var för hans obefläckade renhet, och i hans kraft hade hon övervunnit.VP 562.3

När människor betraktade henne som hjälplöst förlorad, såg Jesus att Maria hade möjligheter till det goda. Han såg de bättre dragen i hennes karaktär. Återlösningsplanen hade skänkt mänskligheten stora möjligheter. I Maria skulle dessa möjligheter bli förverkligade. Genom hans stora nåd blev hon delaktig av den gudomliga naturen. Den som hade fallit i synd och vilkens sinne hade varit en boning för demoner, kom att stå Frälsaren ytterst nära i gemenskap och tjänst. Det var Maria som satt vid hans fötter och lärde vid honom. Det var Maria som hällde den dyrbara smörjelsen över hans huvud och tvättade hans fötter med sina tårar. Maria stod vid sidan om korset och hon följde honom till graven. Det var Maria som först berättade om en uppstånden Frälsare.VP 562.4

Jesus känner alla människors omständigheter. Du kan säga: Jag är syndig, utomordentligt syndig. Det är du kanske, men ju värre du är, dess mer behöver du Jesus. Han avvisar ingen sörjande, ångrande människa. Han berättar inte för någon allt det som han skulle kunna avslöja, utan han ber varje bävande människa om att fatta mod. Han vill fritt förlåta alla som kommer till honom för att få förlåtelse och upprättelse.VP 563.1

Jesus skulle kunna ålägga himmelens änglar att utösa hans vredes skålar över denna värld och utplåna dem som är fyllda av hat till Gud. Han kunde utplåna denna mörka fläck från sitt universum. Men det gör han inte. Han står idag vid rökelsealtaret och framlägger inför Gud deras böner som ber om hans hjälp. De människor som vänder sig till honom för att finna skydd, kommer Jesus att lyfta upp över tungors anklagelser och stridigheter. Ingen människa och ingen ond ängel kan anklaga dessa människor. Kristus förenar dem med sin egen gudomligt-mänskliga natur. I det ljus som utgår från Guds tron står de vid sidan av den store syndbäraren. “Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör. Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds höga sida, han manar ock gott för oss.” — Rom. 8:34, 35.VP 563.2