Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    De förstod hans avsikt

    Apostlarna gjorde ingenting för att betjäna varandra. Jesus väntade en stund för att se vad de skulle komma att göra. Sedan reste sig den gudomlige läraren upp från bordet. I det han tog av sig det yttre klädesplagget, som skulle ha hindrat honom i hans rörelser, tog han en handduk och band den om sig. Med förvånat intresse såg apostlarna på detta och väntade i tystnad på vad som sedan skulle ske. “Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.” Denna handling öppnade apostlarnas ögon. Bitter skamkänsla och ödmjukhet fyllde deras sinnen. De förstod den outtalade tillrättavisningen och såg sig själva i ett helt och hållet nytt ljus.VP 646.1

    Så lät Jesus sin kärlek till apostlarna komma till uttryck. Deras anda av egenkärlek fyllde honom med sorg, men han inlät sig inte i någon diskussion med dem om deras problem. I stället gav han dem ett exempel som de aldrig skulle komma att glömma. Hans kärlek till dem lät sig inte så lätt störas eller släckas. Han visste att Fadern hade lämnat allting i hans händer och att han kom från Gud och skulle återvända till Gud. Han var fullt medveten om sin gudomliga natur, men han hade lagt av sin konungsliga krona och sina konungsliga kläder och tagit på sig en tjänares roll. En av de sista handlingarna i hans liv på jorden var att binda en handduk om sig som en tjänare och att utföra en tjänares uppgift.VP 646.2

    Före påsken hade Judas ytterligare en gång sammanträffat med prästerna och de skriftlärde och hade kommit överens med dem om att överlämna Jesus i deras händer. Men efteråt umgicks han emellertid med apostlarna som om han inte var skyldig till något orätt. Han intresserade sig för arbetet att göra förberedelser till högtiden. Apostlarna visste inte någonting om Judas’ avsikter. Bara Jesus kunde läsa hans hemlighet. Men han avslöjade honom ändå inte. Jesus längtade efter att kunna frälsa honom. Han kände samma omsorg om honom som han kände om Jerusalem, då han grät över den dömda staden. I sitt hjärta ropade han: “Hur kan jag låta dig gå”. Judas lade märke till denna kärlekens tvingande kraft. Då Frälsarens händer hällde vatten över dessa smutsiga fötter och torkade dem med linneduken kände Judas hur hans sinne genombävades av en impuls att där och då bekänna sin synd. Men han ville inte ödmjuka sig. Han förhärdade sitt sinne mot ångerkänslan. De gamla impulserna som ett ögonblick hade skjutits i bakgrunden, kontrollerade honom åter. Judas blev nu förolämpad över Jesu handling när han tvättade apostlarnas fötter. Om Jesus kunde ödmjuka sig på ett sådant sätt, tänkte han, kunde han inte vara Israels konung. Allt hopp om världslig ära i ett jordiskt rike hade gjorts om intet. Judas var överbevisad om att man ingenting kunde vinna med att följa Jesus. Efter det att han sett honom förnedra sig, som han ansåg att han hade gjort, styrktes han i sin föresats att förneka honom och att medge att han ansåg sig ha blivit förd bakom ljuset. Han blev besatt av en ond ande och beslöt sig för att fullborda den handling som han hade gått med på att göra genom att förråda sin Herre.VP 646.3

    Då Judas valde sin plats vid bordet hade han försökt placera sig själv främst. Som tjänare betjänade Jesus honom först. Johannes som Judas hade känt så stark bitterhet emot lämnades till sist. Men Johannes tog inte detta som en tillrättavisning eller att han sattes åt sidan. Under det att apostlarna iakttog hur Jesus gick från den ene till den andre blev de starkt gripna. När turen kom till Petrus utropade han med förvåning: “Herre, skulle du två mina fötter?” Att Jesus på detta sätt förnedrade sig kom hans sinne att mjukna. Han skämdes vid tanken på att det inte var någon av apostlarna som utförde denna tjänst. “Vad jag gör förstår du icke nu”, sade Jesus, “men framdeles skall du fatta det.” Petrus kunde inte stå ut med att se sin Herre, som han trodde var Guds Son, utföra en tjänares arbete. Hela hans inre reste sig emot denna förödmjukelse. Han fattade inte att det var därför Jesus hade kommit till världen. Med starkt eftertryck utbrast han: “Aldrig någonsin skall du två mina fötter!”VP 647.1

    Med högtidligt allvar sade Jesus till Petrus: “Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.” Den tjänst som Petrus vägrade att ta emot var symbolen på en högre rening. Jesus hade kommit för att rena sinnet från syndens nedsmutsning. Genom att vägra att tillåta Jesus att två hans fötter, avvisade Petrus den högre rening som innefattades i den lägre. Han avvisade i själva verket sin Herre. Det är inte förnedrande för Mästaren att tillåta sig att arbeta för att rena någon. Den mest äkta ödmjukheten består i att vi med tacksamhet tar emot allt som görs för vårt bästa och att vi med allvar utför tjänsten för Kristus.VP 648.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents