Jag kommer tillbaka

Jesus såg på sina apostlar med gudomlig kärlek och med den ömmaste sympati och sade: “Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.” Judas hade lämnat apostlakretsen och Jesus var ensam med de elva. Han skulle nu börja tala med dem om att han snart måste skiljas ifrån dem. Men innan han gjorde det ville han påpeka den stora avsikten med sitt uppdrag. Det var detta han alltid hade haft framför sig. Det var hans glädje att all hans förödmjukelse och allt hans lidande skulle förhärliga Faderns namn. Till detta riktar han först apostlarnas tankar.
Kapitlet bygger på Johannesevangeliet 13:31-38; 14-17.VP 664.1

Han tilltalar dem med det intima uttrycket “kära barn” och säger sedan: “Allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: Dit jag går, dit kunnen I icke komma, det samma säger jag nu ock till eder.”VP 664.2

Apostlarna kunde inte glädja sig då de hörde detta. Fruktan kom över dem. De trängde sig närmare Frälsaren. Deras Mästare och Herre, deras älskade lärare och vän, var dem kärare än livet. Hos honom hade de sökt hjälp i alla svårigheter, tröst i alla sina sorger och besvikelser. Nu skulle han lämna dem, en ensam, beroende grupp. Mörka föraningar fyllde deras sinnen.VP 664.3

Men Frälsarens ord var fulla av hopp. Han visste att de skulle bli angripna av fienden och att Satans konstgrepp skulle bli mest framgångsrika mot sådana som är nedtryckta av svårigheter. Därför ledde han dem bort ifrån “de ting som synas” och till “dem som icke synas”. (2 Kor. 4:18.) Han vände deras tankar från den jordiska exilen till det himmelska hemmet.VP 664.4

“Edra hjärtan vare icke oroliga”, sade han, “tron på Gud, tron ock på mig. I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen l ock vara. Och vägen som leder dit jag går, den veten I.” Det var för er skull som jag kom till världen. Jag arbetar för ert bästa. När jag går bort, kommer jag alltjämt att arbeta ivrigt för er. Jag kom till världen för att uppenbara mig för er, så att ni skulle kunna tro. Jag går nu till Fadern för att samarbeta med honom för ert bästa. Avsikten med att Jesus lämnade dem var den motsatta mot vad apostlarna fruktade för. Den betydde inte någon slutlig skilsmässa. Han skulle bereda en plats för dem, så att han skulle kunna komma tillbaka och ta dem till sig. Medan han byggde bostäder åt dem, skulle de bygga upp en karaktär i likhet med den gudomliga förebilden.VP 665.1

Apostlarna var alltjämt förvirrade. Tomas, som ständigt plågades av tvivel, sade: “‘Herre, vi veta icke vart du går; huru kunna vi då veta vägen?’ Jesus svarade honom: ‘Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. Haden I känt mig, så haden l ock känt min Fader; nu kännen I honom och haven sett honom’.”VP 665.2