Golgatadramat — vändpunkten

“När de hade kommit till en plats som kallades ‘Huvudskallen’, korsfäste de honom där.”
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 27:31-53; Markusevangeliet 15:20-38; Lukasevangeliet 23:26-46; Johannesevangeliet 19:16-30.VP 745.1

“För att han genom sitt eget blod skulle helga folket”, led Jesus “utanför stadsporten”. (Hebr. 13:12.) På grund av att de överträtt Guds lag, blev Adam och Eva utdrivna ur Eden. Jesus, vår ställföreträdare, skulle lida utanför Jerusalems område. Han dog utanför porten, där förbrytare och mördare blev avrättade. Orden “Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull”, är fulla av betydelse. (Gal. 3:13.)VP 745.2

En stor folkskara följde Jesus från domsalen till Golgata. Nyheten om att han hade dömts hade spritts över hela Jerusalem. Människor ur alla samhällsklasser och alla folkgrupper flockades på väg mot platsen för korsfästelsen. Prästerna och rådsherrarna hade bundits av ett löfte att inte antasta Jesu efterföljare, om han överlämnades till dem. Apostlarna och de troende från staden och dess omnejd slöt sig därför till skaran som följde Frälsaren.VP 745.3

Då Jesus gick förbi porten till Pilatus’ domstol lade man det kors som hade iordningställts för Barabbas på Jesu sargade och blödande skuldror. Två av Barabbas’ medbrottslingar skulle avrättas samtidigt med Jesus. Också på dem lades kors. Jesus var alltför svag och medtagen för att kunna bära sitt tunga kors. Sedan han åt påskmåltiden tillsammans med apostlarna hade han varken ätit eller druckit. Under själsångest hade han i Getsemane fått kämpa mot sataniska makter. Han hade gått igenom förrådandet med dess ångest. Han hade sett apostlarna lämna honom och fly. Han hade förts till Hannas och sedan till Kaifas och därefter till Pilatus. Från Pilatus hade han sänts till Herodes och så åter tillbaka till Pilatus. Han hade utsatts för smädelser och för ödmjukelser och förts vidare till nya förolämpningar och förödmjukelser. Två gånger hade han blivit torterad och gisslad. Hela natten hade scen avlöst scen av sådan karaktar att det måste sätta en människas psykiska krafter på de svåraste prov. Jesus hade inte sviktat. Han hade inte sagt något som inte avsåg att förhärliga Gud. Under hela denna skamliga fars som rättegången varit, hade han uppträtt med värdighet och fasthet. Men då korset lades på honom, efter det att han andra gången blivit gisslad, kunde den mänskliga naturen inte uthärda mer. Han dignade under bördan och var på väg att förlora medvetandet.VP 745.4