Helig vrede

Med forskande blickar betraktade Jesus scenen framför sig där han stod på trappan till tempelgården. Med profetisk blick såg han in i framtiden, inte bara genom de närmaste åren utan genom sekler och tidevarv. Han ser hur prästerna och rådsherrarna kom att förvränga rätten för de nödlidande och förhindra att evangelium förkunnades för de fattiga.VP 147.1

Han ser att Guds kärlek skall komma att döljas för syndare och att människor skall göra hans nåd till en handelsvara.VP 147.2

Helig vrede, myndighet och makt syns i hans ansikte då han betraktar scenen. Folkets uppmärksamhet dras till honom. Dessa som är ivrigt upptagna med sina världsliga affärer kan inte ta sina ögon ifrån honom. De har en känsla av att denne man läser deras innersta tankar och genomskådar deras dolda motiv. Några söker gömma sina ansikten, som om deras onda gärningar vore skrivna i deras drag och nu skall granskas av hans genomträngande blickar.VP 147.3

Larmet har tystnat. Ljudet av penningväxling och köpslående har upphört. Tystnaden blir pinsam. En känsla av fruktan bemäktigar sig de församlade. Det är som om de vore ställda inför Guds domstol för att svara för sina handlingar. När de betraktar Jesus ser de det gudomliga lysa fram genom hans mänskliga yttre. Himmelens majestät står där som domaren skall stå på den yttersta dagen. Han är inte nu omgiven av den härlighet som då skall utmärka honom, men han har samma förmåga att genomskåda dem. Hans blickar sveper över folkskaran och träffar varje enskild människa. Hans gestalt tycks höja sig över dem med befallande värdighet, och himmelskt ljus upplyser hans ansikte. Han talar. Hans klara, melodiska stämma, som på Sinai berg förkunnade den lag prästerna och rådsherrarna överträder, genljuder genom tempelvalven: “‘Mitt hus skall kallas ett bönehus’. Men I gören det till en rövarkula.” — Matt. 21:13.VP 147.4