Tillförsikt som väcker handling

Då den sjuke mannen låg där på sin matta och av en händelse lyfte huvudet för att se ner mot dammen, såg han ett milt, vänligt ansikte böja sig över honom och orden: “Vill du bliva frisk?” fångade hans uppmärksamhet. Hoppet tändes på nytt och han kände att han på ett eller annat sätt nu skulle få hjälp. Men den iver som denna uppmuntran väckte, dog snart bort. Han kom ihåg hur ofta han hade försökt komma till dammen. Nu hade han inte stora utsikter att leva till dess vattnet åter kom i rörelse. Mödosamt vände han sig bort, i det han sade: “Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.”VP 190.1

Jesus fordrade inte att denne sjuke man skulle tro på honom. Han säger mycket enkelt: “Stå upp, tag din säng och gå.” Men mannens tro klamrar sig fast vid dessa ord. Varje nerv och muskel genomströmmas av nytt liv. En hälsans aktivitet går genom hans förkrympta lemmar. Utan att fråga någonting sätter han in hela sin vilja på att lyda Jesu befallning, och alla hans muskler lyder hans vilja. Han reser sig upp på sina fötter och känner att han är frisk. Jesus hade inte gett honom någon försäkran om gudomlig hjälp. Mannen kunde ha börjat tvivla och därigenom gått miste om sitt enda tillfälle att bli botad. Men han trodde Jesu ord. Genom att göra som han blev tillsagd fick han kraft.VP 190.2