Genom liknande tro

Genom liknande tro kan vi vinna andlig hälsa. Synden har skilt oss från livet i Gud. Våra sinnen är förlamade. Av oss själva kan vi lika litet leva ett helgat liv som den förlamade mannen kunde gå. Det finns många som känner sin hjälplöshet och som längtar efter det andliga liv, som skall föra dem tillbaka till överensstämmelse med Gud. De strävar efter att uppnå det. I förtvivlan ropar de: “Jag arma människa. Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” — Rom. 7:24.VP 191.1

Den som är modlös och kämpar på detta sätt, skall se uppåt. Frälsaren böjer sig ned över den som han har köpt med sitt blod och frågar med outsäglig ömhet och medkänsla: “Vill du bliva frisk?” Han bjuder dig att stå upp till hälsa och sinnesfrid. Vänta inte till dess att du känner att du har blivit frisk. Tro på hans ord, så går de i uppfyllelse. Lägg din vilja i Kristi händer. Låt det bli din vilja att tjäna honom. Genom att handla efter hans ord kommer du att få kraft. Oavsett vilken ond vana eller vilka starka passioner som under lång tid av eftergifter bundit både själ och kropp, är Kristus stark nog att befria dig från dem. Han längtar efter att få göra det. Han längtar efter att få ge nytt liv åt den som är död i “överträdelser och synder”. (Ef. 2:1.) Han vill frigöra den som svaghet, olycka och syndens bojor håller bunden.VP 191.2

Den botade lame mannen böjde sig ned för att ta upp sin säng, som bara bestod av en matta och ett skynke. När han reste sig upp igen med en känsla av glädje, såg han sig om efter sin befriare, men Jesus hade försvunnit i folkmängden. Mannen var rädd att han inte skulle känna igen honom, om han åter träffade honom. Då han med fasta, lätta steg skyndade sig iväg med tack till Gud för sina nya krafter, träffade han flera av fariséerna och berättade genast för dem hur han blivit frisk. Han blev förvånad över den kyla varmed de lyssnade till hans berättelse.VP 191.3

Med rynkad panna avbröt de honom och frågade varför han bar sin säng på sabbatsdagen. De påminde honom bryskt om att det inte var lovligt att bära bördor på Herrens dag. I sin glädje hade han glömt att det var sabbat, men kände ändå ingen skuld, eftersom han lytt dens befallning sam hade sådan makt från Gud. Han svarade frimodigt: “Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: ‘Tag din säng och gå’.” De frågade honom vem som hade gjort detta, men det kunde han inte säga. Dessa rådsherrar visste mycket väl att det bara fanns EN som hade visat sig kunna utföra sådana under, men de ville gärna ha ett direkt bevis på att det var Jesus, så att de skulle kunna döma honom för sabbatsbrott. Enligt deras uppfattning hade han inte bara brutit mot lagen genom att bota den sjuke mannen på sabbaten, utan han hade också begått helgerån genom att uppmana honom att bära bort sin säng.VP 192.1

Judarna hade till den grad förvrängt lagen, att de hade gjort den till ett tyngande ok. Deras meningslösa krav hade gjort dem till åtlöje bland de andra nationerna. Det var framför allt sabbaten som hade insnärjts i en mängd orimliga restriktioner. För dem var inte “sabbaten en lust eller Herrens helgdag en äredag”. (Jes. 58:13.) De skriftlärde och fariséerna hade gjort dess helighållande till en outhärdlig börda. En jude fick inte göra upp eld, eller ens en gång tända ett ljus på sabbaten. Som följd därav var folket beroende av främlingar som fick utföra det som deras rådsherrar förbjöd dem att själva göra. De tänkte inte på, att om dessa arbeten var syndiga, så var de som utnyttjade andra för att utföra dem, lika skyldiga, som om de själva hade utfört arbetet. De menade att frälsningen var begränsad till judarna och att alla andras tillstånd knappast kunde bli värre, eftersom det redan var hopplöst. Men Gud hade inte gett några befallningar som inte alla skulle kunna följa. Hans lagar godkänner inte några oresonliga eller själviska begränsningar.VP 192.2

I templet träffade Jesus senare den man som blivit botad. Denne hade kommit för att frambära syndoffer och dessutom ett tackoffer för den stora nåd som han hade fått. Eftersom Jesus fann honom bland de tillbedjande, gav han sig tillkänna för honom och uttalade dessa varnande ord: “Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.”VP 192.3

Den botade mannen var överlycklig över att i träffa sin befriare. Eftersom han inte visste något om den fientliga inställningen till Jesus, berättade han att fariséerna hade frågat honom, vem det var som hade botat honom. “Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.”VP 193.1

Jesus kallades inför Stora Rådet för att ställas till ansvar för sabbatsbrott. Hade judarna vid denna tidpunkt varit ett självständigt folk, skulle en sådan beskyllning ha varit nog, för att de skulle kunna fullfölja sin avsikt att röja honom ur vägen. Deras underkastelse under romarna omöjliggjorde nu detta. Judarna hade inte bemyndigande att utdöma dödsstraff. De anklagelser som framfördes mot Jesus, skulle också ha bedömts otillräckliga inför en romersk domstol. Det var emellertid andra syften som de hoppades uppnå. Trots deras försök att omintetgöra hans verksamhet vann Jesus till och med i Jerusalem större inflytande över folket än de själva hade. Skaror av människor som inte intresserade sig för rabbinernas skrytsamma orerande, kände sig tilltalade av hans undervisning. De ord han talade kunde de förstå, de blev uppvärmda och tröstade. Han talade inte om Gud som en hämnande domare utan som en mild Fader. Han uppenbarade Guds avbild såsom den återspeglade sig i honom själv. Hans ord var som balsam för deras sargade sinnen. Både genom sina ord och genom den välgörenhet han utövade, bröt han ned de gamla traditionernas och de fariseiska påbudens makt och framhöll Guds kärlek i dess outtömliga fullhet.VP 193.2

I en av de tidigaste profetiorna om Kristus står det: “Spiran skall icke vika från Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.” — 1 Mos. 49:10. Folket samlades omkring Jesus. Människorna var öppna och mottagliga och lyssnade till hans undervisning om kärlek och välvilja hellre än till de hårda ceremonier som prästerna fordrade av dem. Om inte prästerna och rabbinerna hade lagt sig emellan, skulle hans undervisning ha åstadkommit en sådan reformation som denna värld aldrig hade varit vittne till. Men för att behålla sin egen makt bestämde sig dessa lärare för att motarbeta Jesu inflytande. Att inkalla honom inför Stora Rådet och att öppet fördöma hans lära skulle bidra till detta, eftersom befolkningen alltjämt hade stor respekt för sina religiösa ledare. Den som vågade fördöma rabbinernas krav eller försökte lätta de bördor som de hade lagt på folket, ansågs ha gjort sig skyldig inte bara till hädelse utan till förräderi. Härigenom hoppades rabbinerna kunna rikta misstankar mot Jesus. De framställde honom som en som försökte omstörta de grundmurade sederna och skapa oenighet bland folket och bereda vägen för ett fullständigt underkuvande från romarnas sida.VP 193.3