Hans tid var inne

»När tiden var fullbordad, sände Gud sin Son . . . för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” — Gal. 4:4, 5.Vn 29.1

Frälsarens ankomst hade förutsagts i Eden. Då Adam och Eva först hörde löftet, såg de framåt mot att det snart skulle uppfyllas. Med glädje hälsade de sin förstfödde son välkommen. De hoppades att han skulle vara Befriaren. Men löftets uppfyllelse lät vänta på sig. De som först tog emot det, dog utan att ha fått se det uppfyllas. Från Enoks dagar blev löftet upprepat genom profeter och patriarker. Hoppet om hans ankomst hölls levande, men ändå kom han inte. Daniels profetior uppenbarade tiden för hans ankomst, men inte alla tolkade budskapet på rätt sätt. Århundrade efter århundrade gick och profeternas röster tystnade. Förtryckarens hand vilade tungt över Israel. Många var färdiga att utbrista: »Tiden går, och av alla profetsynerna bliver intet.» — Hes. 12:22.Vn 29.2

Men liksom stjärnorna, som i sitt oändliga kretslopp går sina utstakade banor, visste Guds syften inte om någon brådska eller någon försening. Genom det stora mörkret och den rykande ugnens symboler hade Gud för Abraham uppenbarat Israels fångenskap i Egypten. Han hade förklarat att tiden för deras fångenskap skulle vara fyra hundra år. »Sedan», sade han, »Skola de draga ut med stora ägodelar.” — 1 Mos. 15:14. Mot dessa ord hade Faraos stolta rike och hela dess makt kämpat förgäves. Exakt »på den dag” som det gudomliga löftet hade fastställt, »drogo alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land”. (2 Mos. 12:41.) På samma sätt hade det himmelska rådet fastställt tiden för Jesu ankomst. Då tidens stora klocka visade att tiden var inne, föddes Jesus i Betle-hem.Vn 29.3

»När tiden var fullbordad, sände Gud sin Son.» Försynen hade lett nationernas utveckling och de mänskliga impulsernas och inflytandenas strömningar så att världen var mogen för Befriarens ankomst. Nationerna hade förenats under en härskare. Ett språk talades vida omkring och erkändes överallt som litteraturens språk. Från alla länder samlades de kringspridda judarna i Jerusalem till de årliga högtiderna. När de kom tillbaka till sina hemorter kunde de föra med sig budskapet om Messias’ ankomst till hela världen.Vn 30.1