Ingen större än han

Jesus fortsatte: »Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära fina kläder dem finnen I ju i konungapalatsen.» Johannes hade kallats till att tillrättavisa samtidens synder och utsvävningar. Hans enkla klädedräkt och självförnekande liv överensstämde med hans uppgift. Dyrbara kläder och detta livets lyx är inte Guds tjänares lott utan deras som bor i konungens palats, denna världens härskare, den som äger världens makt och rikedom. Jesus ville rikta uppmärksamheten på motsättningarna mellan Johannes klädedräkt och den som prästerna och radsherrarna bar. Dessa ämbetsmän klädde sig i dyrbara dräkter och utsökta smycken. De tyckte om att visa sig offentligt och hoppades kunna blända folket och därigenom vinna större anseende. De var ivrigare efter att vinna människors beund- ran än efter att uppnå den hjärtats renhet, som skulle skänka dem Guds bifall. Därigenom visade de öppet att det inte var Gud, utan världen som de ägnade sin trohet.Vn 210.2

»Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han. Han är den om vilken det är skrivet: ‘Se, jag sänder ut min ängel framför dig.’ Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen.» I förklaringen till Sakarias, som gavs innan Johannes föddes, sade ängeln: »Ty han skall bliva stor inför Herren.» — Luk. 1:15. Vad är det då som är storhet enligt himmelens värdering? Inte det som världen räknar som stort, inte rikedom eller rang eller ädel härstamning eller intellektuell begåvning i och för sig. Om intellektuell storhet, bortsett från varje annan hänsyn, är värd ära, då är det vår plikt att hylla Satan vars intellektuella styrka ingen människa någonsin har kunnat uppvisa någon motsvarighet till. Och ju större gåva, dess större förbannelse kommer dess missbruk för själviska ändamål att medföra. Det är moraliska värden Gud uppskattar. Kärlek och renhet är de egenskaper han sätter högst. Johannes var stor i Herrens ögon, när han stod inför de utsända från Stora rådet, inför folket och inför sina egna. Han undvek att söka sin egen ära utan hänvisade alla till Jesus som den utlovade. Hans oegennyttiga glädje i Jesu tjänst utgör den högsta bild på ädelmod som någonsin uppenbarats i en människa.Vn 211.1

Det som efter hans död sades om honom av dem som hade hört hans vittnesbörd om Jesus, var: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.” — Joh. 10:41. Johannes fick inte heller kalla ned eld från himmelen eller uppväcka döda såsom Elia gjorde. Inte heller fick han i Guds namn hålla maktens spira liksom Moses. Han hade sänts för att förkunna Frälsarens ankomst och för att kalla folket till att bereda sig för hans ankomst. Han fullgjorde emellertid sitt uppdrag med en sådan trohet, att när folket tänkte på vad han hade lärt dem angående Jesus, kunde de säga: »Allt vad Johannes sade om denne var sant.” Ett sådant vittnesbörd om Jesus hade alla Mästarens efterföljare kallats att frambära. Pro-Vn 211.2

Som Messias’ förelöpare var Johannes »ännu mer än en fet” ty medan profeterna hade sett Kristi ankomst långt borta, fick Johannes förmånen att få se honom och att höra bekräftelsen från himmelen, att han var Messias, och att framställa honom för Israel som den av Gud utsände. Ändå sade Jesus: »Men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.”Vn 211.3

Profeten Johannes blev länken mellan de två systemen. Som Guds representant framträdde han för att visa lagens och profeternas förhållande till det kristna budskapet. Han var det mindre ljuset som skulle efterföljas av ett större. Johannes’ sinne upplystes av den helige Ande, för att evangelii ljus skulle kunna lysa över hans folk. Inte något annat ljus har emellertid någonsin lyst eller kommer någonsin att lysa så klart över mänskligheten, som det som utgick från Jesu undervisning och exempel. Kristus och hans uppdrag har bara dunkelt blivit förstått, såsom det framställdes i symboler genom offren. Inte ens Johannes hade helt fattat det tillkommande odödliga livet genom Frälsaren.Vn 212.1