Lättsinnets konsekvenser

Konungen var omtöcknad av vinet. Passionerna var tända, förnuftet satt ur spel. Han såg bara förlustelsesalen med dess svirande gäster, bankettbordet, det pärlande vinet, de flammande ljusen och den unga flickan som dansade inför honom. I ögonblickets berusning ville han göra någonting som på ett eller annat sätt skulle höja hans anseende hos de stora männen i hans rike. Med en ed lovade han Herodias’ dotter att hon skulle få vadhelst hon ville be om, om det så var hälften av hans rike.Vn 213.4

Salome skyndade sig in till sin mor för att fråga henne vad hon skulle be om. Svaret låg färdigt: »Johannes döparens huvud». Salome visste ingenting om sin mors hämndlystnad och hon drog sig för att framlägga hennes önskan, men Herodias’ bestämdhet fick övertaget. Flickan kom tillbaka med sin fruk- tansvärda begäran: »Jag vill, att du nu genast giver mig pa ett fat Johannes döparens huvud.» — Mark. 6:25.Vn 213.5

Herodes blev förskräckt och förvirrad. Den tygellösa glädjen tog slut. En ödesdiger tystnad sänkte sig över den stojande festskaran. Konungen greps av rädsla vid tanken pa att ta Johannes’ liv. Men han hade gett sitt ord och ville inte ge sken av att han var vacklande eller obeslutsam. Han hade gett sin ed inför sina gäster, och om någon av dem hade sagt ett ord om att han inte skulle uppfylla sitt löfte, så skulle han med glädje ha skonat profeten. Han gav dem tillfälle att uttala sig till förmån för fången. De hade gjort långa resor för att höra Johannes’ förkunnelse. De visste att han var en man som inte gjort något ont och att han var en Guds tjänare. Men fastän de skakades av flickans begäran, var de för starkt påverkade av vinet för att gripa in med en invändning. Ingen höjde sin röst för att rädda Guds budbärares liv. Dessa män innehade höga och betrodda ämbeten i landet. Stort ansvar vilade på dem men ändå hade de kastat sig in i festande och utsvävningar, till dess att deras omdöme hade blivit satt ur spel. Den lättsinniga stämningen med musik och dans hade gjort dem omtöcknade, och samvetet sov. Genom sin tystnad uttalade de dödsdomen över Guds profet för att tillfredsställa en samvetslös kvinnas hämndlystnad.Vn 214.1