Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Förutsägelser blir verklighet

    »Men sedan Johannes hade blivit satt i fängelse, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium och sade: ‘Tiden är fullbordad, Guds rike är nära; gören bättring, och tron evangelium’.” — Mark. 1:14, 15.Vn 219.1

    Messias’ ankomst hade först kungjorts i Judeen. I templet i Jerusalem hade förelöparens födelse förutsagts till Sakarias, under det att han förrättade tjänsten vid altaret. På bergen utanför Betlehem hade änglarna förkunnat Jesu födelse. Till Jerusalem hade det kommit vise män från Östern för att söka efter honom. I templet hade Simeon och Hanna vittnat om hans gudom. Jerusalem och hela Judeen hade hört Johannes döparens förkunnelse. De utsända från Stora rådet hade tillsammans med folkskarorna hört hans uttalande om Jesus. I Judeen hade Jesus valt sina första medarbetare. Här hade en stor del av hans tidigare arbete utförts. Utstrålningen av hans gudom, då han renade templet, hans underverk då han botade de sjuka och hans sätt att undervisa folket om den gudomliga sanningen, allt detta klargjorde detsamma som han efter undret i Betesda hade förklarat inför Stora rådet, nämligen att han var den Eviges Son.Vn 219.2

    Om Israels ledare hade tagit emot Jesus, skulle han ha hedrat dem som sina sändebud för att förkunna evangelium för världen. De fick första tillfället att förkunna Guds rike och hans nåd. Men Israels folk förstod inte att de nu hade sitt tillfälle. De judiska ledarnas avundsjuka och misstro hade mognat till öppet hat. Folket vände sig bort från Jesus.Vn 219.3

    Stora rådet hade förkastat Jesu budskap och hade be- stämt sig för att han skulle dö. Därför drog sig Jesus bort från Jerusalem, från prästerna, templet, de religiösa ledarna och folket som hade undervisats om lagen, och vände sig till en annan klass av människor för att förkunna sitt budskap och för att samla dem som ville förkunna budskapet för alla folk.Vn 219.4

    Liksom Jesus, som var människornas ljus och liv, förkastades av de kyrkliga myndigheterna på sin tid, har han också förkastats under varje efterföljande generation. Jesu resa från Judeen är en händelse av det slag som har upprepats gång på gång. Då reformatorerna förkunnade Guds ord, hade de ingen tanke på att skilja sig från den etablerade kyrkan, men de religiösa ledarna ville inte ta emot ljuset. De som förkunnade det, tvingades därför uppsöka andra människor som längtade efter sanningen. Få av dem som idag bekänner sig vara reformatorernas efterföljare, drivs av deras anda. Få lyssnar efter Guds röst och är villiga att ta emot den bibliska sanningen, i vilken form den än kan komma att förkunnas. Ofta händer det att de som följer i reformatorernas spår, tvingas gå ut ur de kyrkosamfund som de älskar, för att kunna förkunna Guds ords tydliga undervisning. Många gånger händer det att de som söker efter ljus, ser sig tvungna att lämna sina fäders kyrkosamfund på grund av att de vill följa denna Guds ords tydliga undervisning.Vn 220.1

    Befolkningen i Galileen betraktades av rabbinerna i Jerusalem som okultiverad och okunnig, men Galileen blev ändå ett framgångsrikt verksamhetsfält för Frälsaren. Dessa människor var mer allvarliga och uppriktiga och mindre behärskade av religiös trångsynthet. De var mer mottagliga för den gudomliga sanningen. Att Jesus sökte sig till Galileen berodde inte pa att han sökte ensamhet eller isolering. Provinsen var vid denna tidpunkt tätt befolkad och med avsevärt större inblandning av människor från andra nationer än fallet var i Judeen.Vn 220.2

    Under det att Jesus vandrade genom Galileen och undervisade och botade, strömmade folkmassorna till honom från städer och landsbygd. Manga kom till och med från Judeen och de angränsande provinserna. Ofta var han tvungen att gömma sig för folket. Upphetsningen drevs så långt, att det blev nödvändigt att vidta åtgärder för att inte de romerska myndigheterna skulle börja frukta för uppror. Aldrig tidigare hade världen upplevt en tidsperiod av så stor betydelse. Himmelen hade förts ned till människorna. Människor som länge och ivrigt och andligt undernärda, hade väntat på Israels Befriare gladde sig nu åt en förstående Frälsares medkänsla.Vn 220.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents