För att röja honom ur vägen

Ledarna i Jerusalem hade sänt ut spioner för att söka finna någonting som skulle ge dem orsak att röja Jesus ur vägen. Han svarade med att ge dem ett tydligt bevis på sin kärlek till människorna, sin aktning för lagen och sin makt att frälsa från synd och död. Därför förklarade han: »De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.” — Ps. 109:5. Han som på berget hade förklarat »älsken edra ovänner» (Matt. 5:44), var själv ett föredöme ifråga om denna princip i det att han inte återgäldade »ont med ont, icke smädelse med smädelse”, utan tvärtom välsignade dem. (1 Petr. 3:9.)Vn 255.2

Samma präster som hade bannlyst den spetälske, bekräftade nu hans botande. Friskförklarandet, som blev offentligt kun-gjort och registrerat, blev ett gällande bevis till Jesu förmån. Eftersom den botade mannen, i överensstämmelse med prästens egen försäkran om att det inte fanns några spår kvar av sjukdomen hos honom, åter intogs i Israels församling, blev han själv ett levande vittne om sin välgörare. Med glädje frambar han sitt offer och lovprisade Jesu namn. Prästerna var överbevisade om Frälsarens gudomliga makt. De hade fått tillfälle att lära känna sanningen och att dra fördel av den upplysning de fått. Om de förkastade den skulle den gå dem förbi och aldrig mer komma tillbaka. Många förkastade den också, men ändå gavs den inte förgäves. Många påverkades utan att man ändå kunde se någon verkan av den. Under vår Frälsares liv på jorden tycktes hans kärleksverk inte väcka något gensvar hos prästerna, men efter hans himmelsfärd blev en stor del av prästerna »lydiga och trodde”. (Apg. 6:7.)Vn 255.3

När Jesus renade den spetälske från hans fruktansvärda sjukdom blev det en bild av det som han gör då han renar människan från synd. Den man som kom till Jesus »var full av spetälska». Det dödliga giftet hade spritt sig i hela hans kropp. Apostlarna försökte hindra sin Mästare från att röra vid honom. Den som rörde vid en spetälsk blev ju själv oren. Men Jesus blev inte smittad av att lägga sin hand på den sjuke. Hans beröring gav i stället livgivande kraft. Den spetälske blev renad. Så är det också med syndens spetälska. Den är djupt rotad, dödsbringande och omöjlig att befria sig ifrån genom egen kraft. »Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt. Ifrån fotbladet ända upp till huvudet finnes intet helt, blott sårmärken och blånader och friska sår.» — Jes. 1:5, 6.Vn 256.1