Desperat åtgärd

Gang pa gång försökte bärarna tränga sig fram genom mängden med den lame, men förgäves. Den sjuke mannen såg sig omkring under allt starkare ångest. När den efterlängtade hjälpen var sa nära, kunde han inte uppge hoppet. På hans begäran bar hans vänner honom upp på taket, som de bröt upp. Sedan sänkte de honom ned och lade honom vid Jesu fötter. Jesus avbröt sin undervisning. Frälsaren såg ned i det sorgsna ansiktet. Han såg de bedjande ögonen riktade mot sig. Han förstod allt. Det var han själv som dragit denna tvivlande och modlösa människa till sig. Ännu medan den sjuke låg i sitt hem hade Frälsaren väckt hans samvete. När han ångrade sin synd och trodde på Jesu makt att göra honom frisk, hade Frälsarens livgivande nåd fyllt hans sinne. Jesus hade sett den första gnistan av tro växa till förvissning om, att han var syndarens enda hjälp. Han hade sett denna tro växa sig starkare vid varje nytt försök att komma i hans närhet.Vn 258.3

Med ord som ljöd som musik för den sjuke, sade Frälsaren: »Min vän, dina synder äro dig förlåtna.”Vn 259.1

Ångestens börda försvann. Förlåtelsens frid fyllde honom, och hans ansikte lyste. Hans fysiska smärtor hade upphört. Hela hans varelse var förvandlad. Den hjälplöse lame var botad. Den skuldtyngde syndaren hade fått förlåtelse!Vn 259.2

Med rättfram tro tog han emot Jesu ord om det nya livets gåva. Han frågade inte mera utan låg där i glädjefull tystnad, alltför lycklig för att säga något. Ett himmelskt ljus återspeglades i hans ansikte. Folket betraktade scenen med vördnadsfull undran. Med spänning hade rabbinerna väntat för att få se, hur Jesus skulle behandla detta fall. De kom ihåg att mannen hade vänt sig till dem för att få hjälp och att de hade avslagit hans begäran, utan att ge honom något hopp eller visa honom någon sympati. De hade inte ens nöjt sig med detta, utan hade också sagt att han drabbats av Guds förbannelse för sina synder. Allt detta kom de tydligt ihåg, när de såg den sjuke mannen framför sig. De lade märke till det intresse varmed alla betraktade scenen. De kände en ökande fruktan för, att de skulle förlora sitt inflytande över folket.Vn 259.3

Dessa folkets ledare sade ingenting till varandra, men då de såg på varandra, kunde de hos varandra läsa samma tanke, att någonting måste göras för att hejda denna känslostorm. Jesus hade förklarat att den lames synder hade blivit förlåtna. Fariséerna betraktade dessa ord som hädelse och ansåg nu att de kunde framställa det som ett brott som medförde dödsstraff. De tänkte: »Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?” — Mark. 2:7.Vn 259.4

Jesus såg nu på de skriftlärde på ett sätt som kom dem att rygga tillbaka och sade: »Vad är det I tänken i edra hjärtan? Vilket är lättare, att säga: ‘Dina synder äro dig förlåtna’, eller att säga: ‘Stå upp och gå?’ Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlata synder, så säger jag dig ... ‘Stå upp, tag din säng och ga hem’.” Han som hade blivit buren till Jesus på en bår, reste sig nu upp med en ynglings spänstighet och styrka. Det livgivande blodet strömmade genom hans ådror. Organen i hans kropp kom i funktion. Hälsans friska färg efterträdde den döendes blekhet. »Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud. Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: ‘Vi hava i dag sett förunderliga ting’.”Vn 259.5

Vilken kärlek visade inte Jesus, då han böjde sig ned för att bota de syndbetyngda och bedrövade! Gudomen sörjer över och lindrar sjukdom och lidande hos människor. Vilken förunderlig kraft som på detta sätt verkade till människors bästa! Vem kan då tvivla på frälsningens budskap? Vem kan avvisa en medkännande Återlösares välvilja?Vn 260.1