Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Som hedrad gäst

    Jesus satt som hedrad gäst vid tulltjänstemannens bord. Han visade genom sin sympati och sällskapliga vänlighet, att han erkände människans värdighet, och människorna längtade efter att bli värdiga hans förtroende. Hans ord trängde in i deras sinnen med välsignande, livgivande kraft. Nya impulser väcktes och möjligheterna till ett nytt liv öppnades för dessa samhällets utstötta. Vid sådana sammankomster som denna var det många som påverkades av Frälsarens undervisning, men som inte erkände honom förrän efter hans uppståndelse. Då den helige Ande utgjöts och tre tusen blev omvända på en dag, fanns bland dem många som första gången hade hört frälsningens budskap vid tulltjänstemannens middagsbord. Några av dessa blev evangelii budbärare. För Matteus själv blev Jesu exempel vid festen en ständig undervisning. Den föraktade tulltjänstemannen blev en av de mest hängivna evangelisterna. I sitt eget arbete följde han noga sin Mästare.Vn 265.1

    Då rabbinerna fick höra talas om att Jesus var närvarande vid festen hos Matteus, fick de tillfälle att anklaga honom. Men de valde att handla genom hans medarbetare. Genom att påverka deras fördomar hoppades de kunna skilja dem från Mästaren. Deras avsikt var att anklaga Jesus inför apostlarna och apostlarna inför Jesus och låta deras angrepp träffa, där de med sannolikhet skulle såra mest. Det är på det sättet Satan har arbetat alltsedan det uppstod missnöje i himmelen. Alla som försöker väcka strid och oenighet är påverkade av hans anda.Vn 265.2

    »Huru kan eder mästare äta med publikaner och syndare?» frågade de avundsjuka rabbinerna.Vn 266.1

    Jesus väntade inte på att hans medarbetare skulle besvara anklagelsen, utan svarade själv: »Det är icke de friska, som behöva läkare, utan de sjuka. Men gan I astad och lären eder, vad de orden betyda: ‘Jag har behag till barmhärtighet och icke till offer.’ Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga utan för att kalla syndare.» Fariséerna ansåg att de var andligt friska och därför inte behövde någon läkare, medan tulltjänstemännen och avgudadyrkarna gick förlorade på grund av själens sjukdomar. Var det då inte hans uppgift som läkare att gå just till denna klass som behövde hans hjälp?Vn 266.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents