Ord som skulle bära frukt

Fariséerna ville inte medge att Jesus åt tillsammans med tulltjänstemän och syndare för att kunna förmedla himmelens ljus till dem som befann sig i mörker. De ville inte inse att allt som den gudomlige Läraren sade, var levande ord som skulle växa och bära frukt till Guds ära. De hade beslutat sig för att vägra att ta emot kunskap. Även om de hade motarbetat Johannes döparens verksamhet, sökte de nu efter hans medarbetares vänskap, i förhoppning om att kunna försäkra sig om deras samarbete i kampen mot Jesus. De framhöll att Jesus åsidosatte de gamla traditionerna och de pekade på Johannes döparens stränga fromhet i motsats till Jesus, som deltog i fester tillsammans med syndare och tulltjänstemän.Vn 267.1

Johannes’ medarbetare hade vid detta tillfälle drabbats av stor sorg. Detta hände före deras besök hos Jesus med Johannes’ budskap. Deras älskade lärare hade kastats i fängelse och de tillbringade sina dagar i djup sorg. Och Jesus hade inte gjort någon ansträngning att befria Johannes. Det såg till och med ut som om han kritiserade Johannes’ undervisning. Om Johannes hade varit sänd av Gud, varför följde då Jesus och hans apostlar en så avvikande kurs?Vn 267.2

Johannes’ medarbetare hade inte någon klar uppfattning om Jesu uppdrag. De trodde kanske att det fanns någon grund för fariséernas anklagelser. De iakttog många av de regler som fariséerna hade föreskrivit. De hoppades till och med att bli rättfärdiggjorda genom laggärningar. Judarna betraktade fasta som en förtjänstfull handling. De strängaste ibland dem fastade två dagar i veckan. Fariséerna och Johannes’ medarbetare höll fasta vid det tillfälle, då de kom till Jesus med frågan: »Varför fasta icke dina lärjungar, då vi och fariséerna ofta fasta.»Vn 267.3

Jesus tog mycket vänligt emot dem. Han försökte inte rätta till deras felaktiga uppfattning av fastan, utan talade bara om för dem hur det förhöll sig med hans egen verksamhet. Detta gjorde han genom att använda samma bild som Johannes döparen själv hade använt, då han vittnade om Jesus. Johannes hade sagt: »Brudgum är den som har bruden, men brudgummens vän, som står där och hör på honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått.” — Joh. 3:29. Johannes’ medarbetare kunde inte undgå att minnas sin lärares egna ord. Jesus använde nu samma bild då han sade: »Icke kunna väl bröllops-gästerna sörja, så länge brudgummen är hos dem?”Vn 268.1

Himmelens furste var hos sitt folk. Guds största gåva hade skänkts till världen. Låt de fattiga glädja sig. Jesus hade kommit för att göra dem till sitt rikes arvingar. Låt de rika glädja sig. Han ville ju lära dem hur de skulle kunna tillförsäkra sig eviga rikedomar. Låt de okunniga glädja sig. Han ville ju ge dem kunskap till frälsning. Låt de lärda glädja sig. Han ville ju uppenbara djupare hemligheter för dem, än de någonsin tidigare hade fattat. Sanningar som hade varit fördolda sedan världens grundläggning, skulle bli förklarade för dem genom Frälsarens verksamhet.Vn 268.2

Johannes döparen hade glatt sig över att få se Frälsaren. Vilken orsak till glädje hade då inte Jesu efterföljare, som fick vandra tillsammans med himmelens majestät och tala med honom. Detta var inte någon tid för dem att sörja och fasta. De borde öppna sina sinnen och ta emot hans härlighets ljus, så att de kunde låta ljuset lysa på dem som satt i »mörker och dödsskugga».Vn 268.3