Det praktiska livets kristendom

Kristus är den stege som Jakob såg, vars nedre ände vilade på jorden och vars översta stegpinnar nådde upp till himmelens port, till själva ingången till härlighetens värld. Om det hade saknats bara en enda stegpinne på denna stege, för att den skulle nå ned till jorden, skulle vi ha gått förlorade. Men Kristus når oss där vi är. Han tog på sig vår natur och vann seger för att vi, genom att få del av hans natur, skulle kunna vinna seger. Uppenbarad »i syndigt kötts gestalt” (Rom. 8:3), levde han ett syndfritt liv.Vn 307.2

Med sin gudomliga natur håller han nu fast vid himmelens tron, medan han med sin mänskliga natur når ned till oss. Han säger nu till oss att vi, genom tro på honom, skall kunna tillägna oss Guds heliga natur. Därför skall vi vara fullkomliga, liksom »vår himmelske Fader är fullkomlig”.Vn 307.3

Jesus hade visat vari rättfärdigheten består. Han hade hänvisat till Gud som dess källa. Nu vände han sig till det praktiska livets plikter. När du ger allmosor, beder eller fastar, sade han, gör ingenting för att dra uppmärksamheten till dig själv eller för att vinna berömmelse. Ge uppriktigt och av hjärtat för att hjälpa de fattiga och lidande. Lat din bön vara ditt hjärtas samtal med Gud. När du fastar ga inte med sänkt huvud och sinnet fyllt av tankar på dig själv. Fariséens själ är en torr och ofruktbar åker, i vilken det gudomliga livets utsäde inte kan slå rot. Den som ger sig helt och oförbehållsamt åt Gud kan ge honom den mest antagbara tjänsten. I gemenskap med Gud kommer människan att samarbeta med honom i utformandet av en gudomlig karaktär i henne.Vn 307.4

En tjänst som utförts i uppriktighet för med sig stor lön. »Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.» Genom det liv vi lever i kraft av Kristi nåd, formas vår karaktär. Den ursprungliga älskligheten återställs. Kristi väsens egenskaper inplantas och likheten med Gud börjar lysa fram. De som vandrar och samverkar med Gud, utstrålar himmelsk frid. De omges av himmelens atmosfär. För dessa människor har Guds rike börjat. De äger Kristi glädje, glädjen över att få vara till välsignelse för mänskligheten. De hedras med att bli antagna i Mästarens tjänst. De blir anförtrodda ett verk för honom i hans namn.Vn 308.1

»Ingen kan tjäna två herrar.” Vi kan inte tjäna Gud med delad håg. Bibelns religion är inte ett inflytande bland många andra. Nej, dess inflytande måste vara det högsta och genomtränga och behärska alla andra inflytanden. Det får inte bli likt ett färgstänk, utslängt här och där på livets väv, utan det måste genomtränga hela livet, som om livsväven vore doppad i färgen, till dess att varje enskild tråd är genomdränkt av en djup, outplånlig färg.Vn 308.2

»Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, så bliver hela din kropp höljd i mörker.” Renhet och fasthet i våra avsikter är villkor för att vi skall fa ta emot Guds ljus. Den som vill lära känna sanningen, måste vara villig att i allt rätta sig efter den. Han kan inte dagtinga med villfarelsen. Att vackla och vara halvhjärtad i förhallande till sanningen är detsamma som att välja villfarelsens mörker och sataniskt bländverk.Vn 308.3

Världslig klokhet och rättfärdighetens orubbliga grundsatser kan inte omärkligt övergå i varandra som regnbågens färger. Mellan dessa tva dras en bred och tydlig gräns av evighetens Gud. Likheten med Kristus framstår i lika skarp kontrast till likheten med den onde som dag och natt. Och endast de som lever Kristus-livet är hans medarbetare. Om en enda synd ges näring i sinnet eller en enda ond vana utövas blir hela människan besmittad. Hon blir då ett orättfärdighetens redskap.Vn 308.4