Ödmjukhet ger ro

»Lären av mig”, sade Jesus, »ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; så skolen I finna rov” Vi skall låta oss undervisas av Kristus för att av honom lära saktmod och ödmjukhet. Återlösningen är den process under vilken vi fostras för himmelen. Denna fostran innebär kunskap om Kristus. Den betyder frigörelse från föreställningar, vanor och seder som man har tillägnat sig under inflytande av mörkrets furste. Vi måste frigöras från allt som står i strid med troheten mot Gud.Vn 328.1

I Jesu sinne, där det rådde fullkomlig samstämmighet med Gud, var friden fullkomlig. Han blev aldrig övermodig på grund av människors bifall och inte heller modlös som följd av klander eller besvikelse. Under det största motstånd och den mest grymma behandling var han alltid vid gott mod. Men många som bekänner sig följa honom, bär på ängslan och bekymmer, därför att de inte riktigt vågar anförtro sig i Guds hand. De överlämnar sig inte fullständigt åt honom, därför att de viker undan från de följder som ett sådant överlämnande kunde innebära. Men med mindre de överlåter sig fullständigt åt honom, kan de inte finna frid.Vn 328.2

Det är egenkärleken som åstadkommer oro. När vi är födda på nytt, kommer vi att »bli så till sinnes som Jesus Kristus var», det som fick honom att förnedra sig själv för att vi skulle kunna bli frälsta. Då kommer vi inte längre att söka efter de främsta platserna. Vi kommer att framför allt vilja sitta vid Jesu fötter och lära av honom. Vi kommer att förstå att värdet av vårt arbete inte består i att vi kan väcka uppseende i världen eller vara aktiva och nitiska i egen kraft. Värdet av vårt arbete står i proportion till den utsträckning i vilken vi tagit emot den helige Ande. Förtröstan på Gud förädlar vart sinne. »Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.”Vn 328.3