Med hans uppdrag

Apostlarna var medlemmar av Jesu familj och de hade följt honom när han vandrade till fots genom Galileen. De hade delat arbete och svårigheter med honom. De hade vandrat med Guds Son. De hade lyssnat till hans tal. Genom hans dagliga undervisning hade de lärt sig hur de skulle arbeta för att höja mänskligheten. När Jesus arbetade för de stora männi-skoskarorna som samlades omkring honom, betjänade de ho-nom, ivriga att utföra det han bad dem om och att underlätta hans arbete. De hjälpte honom att ordna folkskarorna, förde de hjälpbehövande till honom och sökte göra det bekvämt för alla. De lade märke till de intresserade åhörarna, förklarade skrifterna för dem och arbetade på olika sätt för deras andliga välfärd. De meddelade människorna vad de hade lärt av Jesus och samlade rika erfarenheter varje dag. Men de behövde också lära sig att arbeta på egen hand. De behövde ännu mycket undervisning, hängiven kärlek och oföränderligt tålamod. Medan Jesus ännu var personligen hos dem och kunde påpeka deras misstag och råda och förmana dem, sände han ut dem som sina representanter.Vn 346.1

Under den tid de hade varit tillsammans med Frälsaren hade apostlarna ofta blivit bekymrade på grund av prästernas och fariséernas undervisning, men de kom alltid med sina bekymmer till Jesus. Han hade framställt för dem skrifternas sanningar i motsats till traditionen. På så sätt hade han stärkt deras tro på Guds ord och till stor del frigjort dem från deras fruktan för de skriftlärde och deras bundenhet till traditionerna. I apostlarnas utbildning var Frälsarens exempel och liv långt mera effektivt än doktrinär undervisning. Då de var skilda från honom kom de ihåg hans blick, hans tonfall och hans ord. Ofta återgav de hans ord då de kom i strid med evangelii fiender. Och när de såg ordens effekt på folket blev de mycket glada.Vn 346.2

Jesus kallade till sig de tolv och sade till dem att de skulle gå ut två och två i städerna och byarna. Ingen sändes ut ensam, utan broder ledsagades av broder, vän av vän. På så sätt kunde de uppmuntra varandra och bedja tillsammans, och den enes styrka kunde avhjälpa den andres svaghet. På samma sätt sände han senare ut sjuttio medarbetare. Det var Frälsarens avsikt att evangelii budbärare skulle följas åt på detta sätt. I vår tid skulle evangelii verk bli långt mera framgångsrikt, om detta exempel följdes mera noggrant.Vn 347.1

Apostlarnas budskap var detsamma som Johannes döparens och Jesu budskap: »Himmelriket är nära.” De skulle inte in-veckla sig i några diskussioner med människorna om Jesus av Nasaret var Messias eller ej. Men i hans namn skulle de utföra samma arbete och visa samma barmhärtighet. Han sade till dem: »Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.”Vn 347.2

Under sin jordiska verksamhet använde Jesus mera tid till att bota sjuka än åt att undervisa. Hans underverk vittnade om sanningen av hans ord att han inte hade kommit för att fördärva utan för att frälsa människor. Hans rätt gick framför honom och Herrens härlighet följde hans spår. Vart han kom gick ryktet om hans barmhärtighet framför honom. Där han hade varit, gladde sig de som hade varit föremål för hans medkänsla, över sin hälsa och prövade sina nyförvärvade krafter. Skaror samlades omkring dem för att höra dem berätta om det som Jesus hade gjort. Hans röst var det första ljud som många någonsin hade hört. Hans namn var det första ord de någon gång hade sagt och hans ansikte det första de någonsin hade sett. Hur skulle de då inte älska Jesus och tacka honom! När han gick genom städerna och byarna var han lik en levande ström, som spred liv och glädje omkring sig vart han kom.Vn 347.3

De som följer Kristus skall arbeta på samma sätt som han gjorde. De skall mätta de hungriga, klä de nakna och trösta de lidande och plågade. De skall stå till tjänst för de förtvivlade, tända nytt hopp hos dem som är utan hopp. Och även på oss skall löftet uppfyllas: »Din rätt skall då gå framför dig och Herrens härlighet skall följa dina spar.” — Jes. 58:8. Kristi kärlek, uppenbarad i osjälvisk tjänst, skall bidra mer till att omvända brottslingen än svärdet eller domstolen. Dessa är väl nödvändiga för att sätta skräck i lagbrytaren, men en varm, kärleksfull kristen kan göra mer än detta. Det händer ofta att människor blir förhärdade genom tillrättavisning, men Kristi kärlek gör dem tillgängliga. Kristi medarbetare kan inte bara lindra fysiskt lidande utan de kan leda av synd plågade människor till den store Läkaren som kan rena dem från syndens spetälska. Genom sina tjänare har Gud avsett att de sjuka, de olyckliga och de som är besatta av onda andar, skall få höra hans röst. Genom sina mänskliga redskap vill han vara en sådan hjälpare som världen aldrig tidigare lärt känna.Vn 347.4